Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den krönte konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen ville, att hertigen skulle komma till Stockholm för att lättare och hastigare få saken afgjord, men hertigen undskylde sig och kom icke, och ännu, sedan konungen stigit ombord och låg med flottan i skären, fortgingo underhandlingarna och bud gingo från och till mellan konungen och hertigen. Den 14 Juli steg konungen ombord och flottan lade ut från Stockholm, det var mellan klockan 4 och 5 på eftermiddagen. Men vinden var så knapp, att man icke kom längre än till Danvikslandet, och der fäldes ankar. Följande dagen ankom från hertigen och lemnades till konungen så väl ett förslag till regeringsform som till fullmakt för honom sjelf. Enligt denna senare skulle konungen förordna hertigen »att såsom en förman och förnämste regent under konungens frånvaro samt med riksens råd regera och förestå riket». Konungen var icke nöjd utan skickade hertigen en annan fullmakt, som denne åter förkastade.
Omkring konungen yttrades rörande detta ärende tvänne åsigter. Hans forne lärare Arnold Grothusen tillstyrkte honom att icke förvägra hertigen den begärda fullmakten. Dermed skrulle hertigen betagas all skälig orsak till tvist med konungen eller att eftersträfva riket, och det kunde hända, att de missnöjde svenskarne, om konungen icke hölle sin ed och oenigheten tillväxte, rent af toge kronan ifrån honom och gåfve henne åt hertigen, hvarförutan i alla fall konungen i sin frånvaro icke kunde hindra, att ständerna förklarade hertigen för riksföreståndare. Men Grothusen var ensam om sin åsigt. Mala Spina och polackarne förmådde mera. De förestälde konungen, att mellan hertigen och rådet, såsom gamla ovänner, någon verklig sämja och sammanhållning icke kunde ega rum, och att, om de derför finge lika mycket att säga i regeringen, kunde konungen lättare styra bådadera, och polackarne lofvade tillika, att de skulle återkomma till Sverige mera manstarka och då göra konungens makt obestridd. Detta råd följdes af konungen. Ännu i början af Augusti gingo skrifvelser mellan konungen och hertigen, och i samma stund, den förre lemnade den svenska kusten, skref han till hertigen, »att han måtte låta sig nöja med den af konungen honom tillstälda regeringsformen».
Från Stockholm skildes konungen, efterlemnande hos dess innevånare mycket missnöje. Han hade innan han gick ombord uppkallat till sig borgmästarne i staden och haft ett samtal med dem i enrum, lofvande dem mycket godt, om de ville blifva honom tillgifne och troget bistå den ståthållare i Stockholm, som han ärnade utnämna. Denne ståthållare blef den katolske Erik Brahe, och bättre var icke den tillgifvenhet, som konungen önskat vinna, än att, när han för motvinds skull blef qvarliggande vid Elfsnabben och livsförnödenheter började tryta, var man i Stockholm högst ovillig att sända något till flottan. Erik Brahe måste röra trumman och i konungens namn befalla borgarena dertill. Men detta väckte yttermera ovilja; ståthållarens katolska ifver gjorde också att denne ringaktades, och man önskade allmänt hertigens ankomst för att blifva Brahe qvitt. Konungen hade ock låtit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
