Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertig Carl riksföreståndare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hafva mottagit ett nytt bref af den 9 Augusti. Efter många underhandlingar förkastades här den af Sigismund föreslagna religionsformen, och man fattade det beslut, »att hertigen som riksföreståndare med råds råde skulle i konungens frånvaro föra styrelsen efter arfföreningen, konungens ed, Sveriges lag och Upsala mötes beslut, hvilket de en för alla och alla för en ville försvara». Detta beslut fattades den 2 September och utsändes till konungen jemte ett bref från hertigen af den 17 September, hvari han klagar öfver, att konungen satt andra vid hans sida så inom som utom rådet både i Sverige och Finland; »likväl hafve vi» — säger han — »på det riksens saker ej alldeles må blifva underlagde, måst taga oss regeringen uppå, efter den förening med riksens råd, som härhos följer».
Brytningen mellan hertigen och de kungliga ståthållarne uppenbarade sig snart, i samma mån hertigen med sin vanliga kraft grep in i ärendena. Arvid Stenbock i Östergötland nekade tvärt att efterkomma hans befallningar. »Vi hafva bekommit» — skref hertigen till honom den 25 November — »eder vidlyftiga och förtretliga skrifvelse och I skolen veta, att ändock kongl. maj:t satt eder till öfverste befallningsman der i landsorten, edert välde dock ej räcker så långt, att I skolen sätta er bredvid oss». Herr Arvid stämdes fyra gånger till ansvar, men åtlydde icke. Så var det äfven med hans bröder, och hertigen fann snart, att de icke kunde utan våld betvingas. Men dermed måste anstå tills vidare. I samma dagar som han skref till herr Arvid Stenbock, afsattes grefve Erik Brahe från ståthållarskapet i Stockholm. Både hertigen, som klagade, att grefve Erik gjorde förordningar på Stockholms slott efter godtycke, och mäster Erik Schepperus, hvilken offentligt i sina predikningar beskylde konungen »att hafva brutit sin ed, då han här i riket uppdragit embeten åt katoliker», förmådde Stockholms borgerskap att uppsäga grefve Erik all lydnad. Det skedde på rådhuset, dit grefven blifvit uppkallad, och fyra dagar derefter afsatte honom hertigen från ståthållare-embetet. Hans broder Gustaf Brahe, som skulle biträda honom i embetet, begaf sig derefter till Polen. Erik Sparre undvek att öppet bryta med hertigen. Clas Fleming deremot var lika oemottaglig för rådets och hertigens förmaningar som oåtkomlig för deras vrede. Men de katolske presterne i Stockholm och på Drottningholm måste genast upphöra med all påfvisk gudstjenst.
Nu inträffade en händelse, som tjenade att ådagalägga det bästa förhållande mellan hertigen och rådet, på samma gång som det stärkte konungens misstankar mot det senare. Carls hertiginna födde honom nemligen — det var den 9 December 1594, kl. 8 på morgonen — en son, som döptes nyårsdagen 1595 och erhöll namnen Gustaf Adolf, det förra efter sin farfader, det senare efter sin morfader. Glädjen hos hertigen blef stor, och det säges, att han från denna stund begynt med mera allvar arbeta på att en gång kunna lemna denna son i arf en konungakrona. Den vidtfrejdade Tycho Brahe skall ock hafva blifvit tillfrågad om detta barnets öde och förespått detsamma en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
