Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Söderköping 1595
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsätta kallelsebrefvet och förelägga rådet till underskrift. Det var uppsatt i både hertigens och rådets namn och uppgaf såsom skäl för riksdagens sammankallande: oredan i riksstyrelsen, att påfvisk gudstjenst tåltes tvärtemot konungens ed, att ståthållare voro tillsatte, som ej ville lyda regeringen i Stockholm; vidare Keksholms öfverlemnande till ryssarne, fröken Annas brudskatt, rikets gäld samt, såsom här ofvan blifvit nämdt, tvisten mellan Bielkar och Gyllenstiernor.
Men rådet vägrade att underskrifva. Herrarne kunde icke tvärt emot konungens bud jaka till denna herredag. Då slog hertigen på en annan bog och sade: »Brefven skolen I underskrifva och sjelfve draga dit med — eller skall jag visa eder en annan väg!» Han bad dem komma i håg Engelbrekt, som var en bondesson och kunde tvinga riksens råd. »Jag är en konungason», sade han, »och en arffurste här i riket. I skolen göra efter min vilja, och om I icke dragen godvilligt dit, så vill jag låta föra eder bundne!» — Detta språk gjorde verkan.
Rådsherrarne underskrefvo. Dock skrefvo de hemligen till konungen och begärde, att han skulle insända sitt förbud mot den utlysta riksdagen, så att de på grund deraf skulle kunna vägra att resa dit. Det var också god tid, ty riksdagen var utlyst först till den 30 September. Hertigen skref äfven till Clas Fleming att infinna sig, men denne förskaffade sig från Sigismund en befallning att qvarstanna i Finland, tills han finge konungens uttryckliga befallning. De svenske herrarne deremot väntade förgäfves på det begärda förbudet mot riksdagen, och dagen då denna skulle sammanträda nalkades allt mera. Deras oro steg till sin höjd, då den 30 September kom, utan att det ringaste hördes af från konungen. Det dröjde väl ännu några dagar, men till slut måste äfven de infinna sig under förhoppning
att finna ett godt bistånd af ridderskapet och adeln.
På utsatt dag samlades de öfriga ständerna i Söderköping. Medan man der väntade på rådsherrarne företogos några mindre vigtiga ärenden till afgörande, såsom den ofvan anförda tvisten mellan Gyllenstiernor och Bielkar. Först den 20 Oktober framlemnade hertigen till öfverläggning sin begäran att blifva befriad från det mödosamma regementet eller ock erhålla både namnet och makten af riksföreståndare. Bland de öfriga överläggningspunkterna voro de vigtigaste: att konungens ed borde hållas synnerligen med afseende på religionen, och att Clas Fleming med flera motsträfviga borde straffas.
Prester, borgare och bönder höllo med hertigen, och det stöd, som rådet påräknat hos adeln, uteblef, hvarför rådet icke mycket vågade arbeta för sin mening, utan beslutet blef, som hertigen ville. Dess hufvudsakliga innehåll, hvartill dock hertigen på eget bevåg fogat ett och annat, varande derutinnan lik sin fader, som likaledes icke sällan tog sig en sådan frihet, var följande: 1) Upsala mötes beslut mot de påfviska skulle verkställas. 2) Hertigen antogs till riksens föreståndare, tills konungen vorde ankommande. Konungens befallningar från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
