Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arboga riksdag.
En månad efter, sedan hertigen afsagt sig regeringen, återtog han densamma, tillkännagifvande att han ville fortfara dermed, tills han fått nedlägga den i ständernas händer. Detta var dock icke blott och bart en följd deraf, att han ångrade sin afsägelse, utan han uppmanades genom skrifvelser från flera delar af landet till detta steg. Böneskrifter kommo från både prester, borgare och bönder. Professorerne vid universitetet i Upsala skrefvo, »huru som de med stor hjertans sorg måst förnimma hertigens afträdande både från regeringen och rådet, helst de icke kunde annat förstå, än att fäderneslandets andliga och timliga väl hängde på den mellan konungen och riket samt mellan hertigen, rådet och ständerna upprättade förening. Och ehuruväl de intet betviflade, det ju hertigen bättre, än någon af dem kunde besinna, hvad detta hade att innebära, så ville de dock, eftersom de voro infödde svenske män och stadde i läroembetet, ödmjukt bedja hertigen icke taga sin hand från riket, utan fast mera hjelpa till en god samdrägt. Detsamma ville de ock tillskrifva riksens råd.»
Den 4 December hade hertigen ett sammanträde i Eskilstuna med borgare och allmoge från den angränsande trakten och redogjorde för hvad som skett samt gendref de beskyllningar, hvilka af konungens anhängare voro utspridda mot honom, och den 24 December lät han ett öppet bref utgå kring om allt riket i samma syfte. Men nu, liksom under den gamla unionstiden, hvarom denna påminner, ju mera Sigismund aflägsnade sig från sitt fädernerike, och fick utseende af en främmande konung, nu var det äfvenledes dalkarlarne, som utgjorde det fastaste stödet för honom, hvilken sökte försvara Sveriges sjelfständighet. Sigismund hade skickat till dem en mängd klagopunkter mot hertigen, men de sände listan till denne och läto honom bestämma deras svar. Hertigen egde sålunda full visshet om deras tillgifvenhet, och denna bekräftades nu på nyåret 1597, då dalkarlarne vid trettondedagstiden samlades till Tuna och der uppsatte till de öfriga landskapen ett bref af följande lydelse: »Vi viljom icke flere regenter hafva, än som vår lagbok förmäler, der så står: öfver allt Sverige eger ej konungen vara mer än en. Och efter konungen sjelf icke inrikes är, och son hans och broder äro öfvermagar, så kunnom och viljom vi icke känna någon annan för rikets föreståndare, än hans furstliga nåde, hertig Carl. Vi hafvom derför samsatt oss med honom att hålla ett möte i Arboga, dit vi bedja eder alla komma.»
Från Upsala utgick äfven en uppmaningsskrifvelse till landskapen att infinna sig i Arboga. Den var skrifven af professor Erik Schinnerus och underskrifven af prester, borgare och bönder. Hertig Carl hade tjugondedag jul haft ett sammanträde på marknaden i Enköping med prester, krigsbefäl och borgare samt erkebiskopen och biskopen i Strengnäs, och äfven der uppsattes en skrift, som skickades omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0527.html
