Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertig Carl i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste af fruktan för sitt eget folk smyga sig ut genom en lönport, men 800 man gingo i hertigens tjenst.
Rörande hertigens inträde på slottet berättas, att han fruktat, det någon hemlig mina var anlagd, och att han derför fordrat, att fru Ebba skulle möta honom i slottsporten. Inkommen på slottet, begaf han sig genast till slottskapellet, der Clas Flemings lik ännu stod bisatt. Det hade blifvit sagdt för hertigen, att herr Clas ännu lefde och att han begifvit sig till Polen samt att i likkistan förvarades hans silfver och guld. Hertigen lät genast aftaga locket, men då kunde han med egna ögon öfvertyga sig, att hans fiende låg i kistan. Han skall då i sin vrede hafva ryckt den döde i skägget och sagt: »Om du nu lefvat, hade icke ditt hufvud setat mycket säkert.» Men fru Ebba skall då hafva svarat: »Om min salige herre lefvat, så hade eders furstliga nåde aldrig kommit härin!» Hertigen lemnade kapellet och begaf sig till fru Ebbas rum, der han lät öfverlemna till sig alla nycklar, hvarpå han flyttade sin bostad till slottet.
Ibland fångarne, som här föllo i hertigens händer, var en gammal från konung Johans tid beryktad man, nemligen Filip Kern, densamme, som på Johans befallning tillagat giftet åt konung Erik. Carl, som aldrig kunnat tåla mannen, skall hafva låtit kalla honom inför sig och med egen hand pryglat honom, så att blodet sprungit ut genom både näsa och mun. Soldaterne tyckte dock, att den gamle skälmen hade det väl förtjent. »Efter han var en sårsalfvare» — sade de — »och på långa tider icke blifvit smord, så fick han nu så mycken smörjelse, att refbenen knakade.» Fru Ebba sjelf och de kunglige befälhafvarne insattes under vakt i sina rum, och all deras egendom togs i förvar under hertigens signet. Hertigens gemål kom nu från Kastelholm och qvarblef hos sin herre så länge som han vistades i Åbo eller till den 26 Oktober.
Under detta sitt vistande i Åbo sökte hertigen på allt sätt lugna oron i Finland. Den 2 Oktober utfärdade han ett bref på finska till Finlands allmoge, hvari han sökte bevisa, »att Arvid Stålarm och före honom Clas Fleming just voro de som bröto mot konungens höghet och makt, men ej han (hertigen), som tidigt och sent arbetade, att konungens ed till undersåtarne måtte upprätthållas och alla ärenden i riket efter lag och ordning handhafvas. De skulle icke sätta tro till Stålarm och hans anhängare, utan med all makt stå emot dem, och derför skulle de icke frukta straff af konungen. Han vore af naturen en mild och hjelpsam konung, som säkerligen mindes sin ed och ej mot lag och rätt tilläte något vederfaras någon, ej heller skulle inkomma i sitt arfrike med någon hemlig makt såsom en fiende. Tvärt om vore hertigen fast öfvertygad om, att, när konungen riktigt finge kännedom om Stålarms och de öfriga upprorsmännens förfarande, skulle han straffa dem såsom de der satt sig upp mot rikets bästa och konungens höghet.»
Man ser, huru hertigen söker gifva sina företaganden färgen af laglighet, och, när man till kraften och raskheten i hans sätt att gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
