Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sigismund kommer till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Göran på hertigens sida. Clas Bielke sökte ännu visa sig såsom hertigens vän.
För Sigismund blef det ändtligen klart, att han måste i egen person infinna sig i sitt fädernerike, och han tillkännagaf det offentligen. För sin säkerhets skull, förklarade han, måste han medtaga främmande krigsfolk, men så snart han förnimmer sig blifva mottagen som en rätt konung, skulle det genast återsändas. Samtidigt med riksdagen i Upsala hölls en riksdag i Warschau i Februari 1598, och der biföllo Polens ständer konungens tåg till Sverige samt erbjödo Sigismund en större krigshär. Emot så väl den erfarne Zamoiskys som Erik Sparres och Göran Posses råd, hvilka senare dock kände förhållandena i Sverige bäst, tog Sigismund med sig föga mer än 5,000 man. Derjemte sökte han, ehuru fåfängt, erhålla understöd i skepp och folk från Danmark och sände Sten Banér till Estland att försäkra sig om troheten hos dervarande krigsfolk, hvarjemte de flyktade rådsherrarne uppbjödo all sin förmåga att vinna folkets sinnen för konungen. Detta misslyckades emellertid i allmänhet. Allmogen, till en stor del äfven borgarena och det lägre presterskapet, stod orubbligt på hertigens sida. I sinnena rådde väl oro och den ökades af märkeliga naturföreteelser, syner och drömmar — i Stockholm hade det regnat blod, i Linköping såg man på himmelen föregående höst tvänne härar i polska och svenska färger strida mot hvarandra, af hvilka den förra vunnit segern — men man söndrade sig dock icke från hertigen.
Den 9 April lemnade konungen Warschau och seglade utför Weichseln till Marienburg, der han sammandrog sin här under anförande af lifländaren Göran Farensbach. Sigismund hade skickat befallning till Sverige, att flottan skulle vara honom till mötes i Danzig. Det var äfven denna gången Lasky, som framförde hans bud, och som nu fick företräde hos hertigen i Nyköping. Hit hade Clas Bielke och äfven Nils Gyllenstierna på hertigens uttryckliga befallning begifvit sig, den senare afhemtad af en hertiglig hofjunkare i båt från Fogelvik och förd genom skärgården. Lasky fick i Nyköping det svar, att en så dyrbar klenod som flottan icke kunde anförtros åt en främling, utan borde föras af en infödd svensk man. Med detta besked måste Lasky resa, och hertigen sammankallade ständerna till ett möte i Vadstena vid midsommartiden. Ständerna förbundo sig på det närmaste med hertigen, de ville våga lif och blod med hvarandra för de förra besluten och hellre lida allt än tillåta, att hertigen eller någon af dem derför tillfogades våld och förföljelse; de förklarade sig tillika på det skarpaste mot de afvikne rådsherrarne, såsom de der först velat stämpla uppror och sedan draga främmande krigsmakt in i landet, hvarför de skulle stå till doms; till konungen afsändes ett bud med skriftlig anhållan, att han måtte afskeda det utländska krigsfolket och försäkra sina undersåtar, att ingen mot lag skulle tillfogas någon skada, hvaremot de med all kärlek ville mottaga honom.
Någon flotta från Sverige kom icke till Danzig, och Sigismund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
