Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertigen vinner Kalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stensö, der de små svenska lådjorna sågos ligga. Då betogos de af en förfärlig aning, som snart öfvergick till visshet. Det var icke de polska fartygen, som de sett, utan de nu anlända svenska krigsskeppen. De polska fartygen hade under natten vändt om och seglat tillbaka, inseende omöjligheten att komma fram till slottet.
I och med detsamma var ödet afgjordt för de tappre försvararne af Kalmar slott. All tanke på fortsatt försvar måste uppgifvas; herr Johan måste begära att dagtinga, och det var att gifva sig så godt som på nåd och onåd. Fångarne skulle behandlas efter högsta rätten — det var det enda vilkor, som Carl beviljade. Beckes brann af harm öfver Sigismund, som icke bättre understödt de sina, men beklagade Johan Sparre, som icke följt hans råd och långt för detta begifvit sig till Polen. Han yttrade detta till Anders Lennartsson, hvilken jemte Carl Carlsson Gyllenhjelm blifvit uppsänd till slottet. »Du är en krigsman, som öfvervunnit mig vid Stångebro», sade han vidare, i det han ryckte den hvita tranfjädern ur sin mössa och spände af sig sabeln samt räckte båda åt Anders Lennartsson, »tag dessa och bär dem för min skull!»
Mellan kl. 6 och 7 på qvällen uttågade herrarne och deras folk ur slottet, som besattes af hertigen. En del af det främmande krigsfolket gick i hertigens tjenst, men Johan Sparre, Christofer Gyllengrip, Lars Rålamb, Beckes och slottspresten blefvo fängslade. Det dröjde icke många dagar förr än deras öde afgjordes. Hertigen sammankallade de närvarande rådsherrarne och höll till dem ett långt tal om de fångne, huru de varit fiendtlige mot Wasahuset och särskildt mot honom sjelf samt huru ingen förhoppning mer vore att med mildhet kunna vinna dem. De närvarande gillade hvad hertigen uttalat och yttrade, »att emedan de fångne brutit mot konungens ed och Sveriges lag, måtte de väl straffas till lifvet». Någon rättegång hölls ej. Gyllenhielm gjorde förbön hos hertigen för Johan Sparre, enligt dennes och hans frus Margareta Brahes begäran, men fåfängt.
Den 16 Maj, fyra dagar efter uppgifvandet af slottet, halshöggos Johan Sparre, Christofer Gyllengrip och Lars Rålamb. Beckes skonades, emedan Carl ville begagna honom till utvexling mot dem, som konungen fört med sig från Kalmar. Man såg uti detta förfarande ett förespel till hvad som väntade de fångne rådsherrarne, och Erik Sparre, som satt fången i Nyköping, uppsatte en försvarsskrift för sig, hvaruti han genomgick de senaste tolf årens händelser, framstälde sin oskuld och instämde hertigen att på Guds rättvisa domedag inför den heliga trefaldighet, alla englar och hela verldens menighet stå honom till svars för sitt uppförande.
Hertigen begaf sig sjövägen inomskärs från Kalmar till Nyköping. Men Sigismund mottog med den största bedröfvelse underrättelsen om tilldragelserna vid Kalmar och tänkte natt och dag på hämnd, under det att man i Sverige harmades deröfver, att han icke bevärdigat ständernas skrifvelse med något svar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
