Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm. Hertigen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plötsligt öfver dem och tog alla deras fartyg och kanoner. Oaktadt dessa mindre framgångar började dock finnarnes ställning blifva förtviflad, och de skulle snart få visshet både om att hertigen ännu lefde och att konungen i sjelfva verket var alldeles oförmögen att hjelpa dem, fast han försäkrat ett deras sändebud om motsatsen och sagt, i det han flera gånger slagit sig för sitt bröst: »Jag har något här förborgadt, som du ej denna gången får veta!»
Redan medan ständerna ännu voro samlade i Stockholm, gjordes af Joakim Scheel med flottan det tredje försöket att återtaga Kastelholm, utan att detta lyckades. Men i Augusti återkom Scheel med större makt. Det säges, att Salomon Ille blifvit så öfvermodig af den framgång, han haft i försvaret af slottet, att han alldeles föraktade sina fiender och i en aflägsen del af slottet anstält ett gästabud för sig och sina män, just som Joakim Scheels kanoner började spela. Denne började först skjutningen från Slottssundet eller från vester, men flyttade oförmodadt sina kanoner på ett par kullar som lågo öster och sydost om slottet. Salomon frågade föga derefter, men redan den första kulan, som skickades härifrån, flög hväsande genom sjelfva slottssalen, der fogden och hans män sutto vid gästabudsbordet. Då sprang Salomon upp helt förskräckt och uppgaf slottet samt öfverlemnade sig på nåd och onåd åt hertigen. Det värsta väntade honom, helst som hertigen icke plägade vara blötsint af sig, men Salomon skonades tills vidare, såsom det sades, emedan ej någon bödel fans till hands, men sannolikt emedan man ville se, till hvad pris de finske herrarne ville köpa hans lif.
Ombord på Scheels flotta befunno sig de ombud, hvilka den sista riksdagen utsett att erbjuda finnarne förlikning. De utgjordes af medlemmar från alla fyra stånden. Man såg der grefve Erik Brahe och Arvid Drake, hvilken senare i likhet med den förre öfvergått från konungen till hertigen och på Gyllenhielms förbön erhållit nåd; vidare biskoparne från Vesterås och Vexiö och en professor från Upsala. Dagen efter Kastelholms intagande afsändes en trumpetare med bref till Åbo, innehållande deras begäran att få komma i underhandling. Svaret från Åbo kom andra dagen derefter. Arvid Stålarm och de öfrige herrarne på slottet begärde närmare förklaring och anförde konungens stränga förbud att inlåta sig i någon handel med hertigen eller hans utskickade. Någon förklaring erhöllo de icke, men ständernas beslut kom dem tillhanda i dagarne, och Stålarm skall hafva velat gå in på hertigens vilkor, men de öfrige förebrådde honom otrohet och öfverröstade honom, så att de befalte sin sak i Guds hand och svarade nej. De samtyckte till beslutet, att Sigismund skulle inom sex månader förklara sig rörande sonens öfverskickande till Sverige, men begärde längre öfverläggningstid, såsom ständerna i Stockholm hade haft.
Men de finske herrarne voro i stor oro och skrefvo den 14 Augusti till konungen, klagade öfver att hans ankomst fördröjdes liksom den utlofvade hjelpen och begärde få veta, om hans afsigt var att helt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
