Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm. Hertigen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sina systrar Ebba och Cecilia. Den senare bad honom besinna sig och »hafva fördrag med sådana hotelser», men den vilde Olof öfverhöljde henne med så mycket ovett och hot, att hon af fruktan för misshandling måste lemna rummet.
När han nu framfördes för hertigen, började han med ödmjuka ord tigga hertigen om nåd. Men den stränge hertigen sade: »Du har lagt dina händer på vår salig broder, konung Erik, när han var stadd i fängelse och dertill i ömklig sinnessvaghet, och din mordlystnad åsyftade till och med hans lif. Så har du nyligen hotat mig sjelf, hvarförutan du bedrifvit många grofva missgerningar. Derför skall du denna gången straffet icke undgå.» — Herr Olof fördes på hertigens befallning ut i skogen och sköts samt nedgräfdes i ett kärr strax bredvid. Konung Eriks enka, Karin Månsdotter, skall sedermera hafva låtit uppgräfva liket och flytta det i vigd jord, så lönande ondt med godt.
Från Lundo tågade hertigen in i S:t Mårtens socken, der finska hären stod vid sjelfva kyrkan. Finnarne, som här inväntade Farensbach med de af konungen utlofvade lifländska ryttarne, skickade till hertigens läger några ryttare, hvilka vid ankomsten sade sig hafva rymt, men sedan om natten efter att hafva bespejat hertigens läger återvände till de sina. Till följd af de underrättelser, desse medförde, nemligen att hertigen skulle utsända en afdelning att kunskapa, sände Axel Kurck folk att angripa denna afdelning. Men hertigen kom med hela sin här. Hans förtraf, som från en sidoväg anföll finnarne, nödgades väl draga sig tillbaka, men, när hufvudhären kom, måste finnarne oaktadt mycken tapperhet taga till flykten. De förföljdes ett långt stycke väg af hertigen sjelf, som i två dygn stod nära Tavastlands gräns. Slaget egde rum den 29 Augusti.
Denna strid var af föga betydenhet i afseende på antal folk, men blef icke desto mindre af den största betydelse. Axel Kurck med rytteriet och någon del af fotfolket räddade sig undan till Viborg, men en allmän bestörtning intog Sigismunds anhängare, och hos allmogen vaknade den gamla hämndlusten mot de af konungen tillsatta styresmännen — ett arf från Clas Flemings tider. I Tavastland nedgjorde bönderne många af det flyende konungsfolket, och i Rautalampi reste sig bönderne och tågade härjande och plundrande omkring i trakten af Nyslott. Hertigen gick söderut nedåt kusten till Helsingfors, dit han anlände den 3 September. Hans afsigt var att här bemäktiga sig finska flottan, något som ock lyckades med undantag af några få fartyg, hvilka flytt öfver till Reval. Han dröjde sedan qvar i Helsingfors 14 dagar, inväntande underrättelser, dels från Åbo om belägringen af denna stad, dels om Axel Kurck, hvart han begifvit sig efter nederlaget i S:t Mårtens socken. Under tiden utfärdade hertigen en mängd skrifvelser för att ordna de finska förhållandena, uppmana bönderna att ansätta konungens krigsfolk och utdela finska adelsgods åt sina anhängare.
För Stålarm och de öfriga herrarne på Åbo slott blefvo utsigterna allt mörkare, ju längre det led på tiden utan att någon hjelp hördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
