Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen i Stockholm. Hertigen i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af från konungen eller från Axel Kurck. Underrättelsen om dennes nederlag, som genom Scheels försorg meddelades Stålarm, ville denne icke tro och gaf ett vägrande svar på Scheels uppmaning att uppgifva slottet. Då lät Scheel — det var den 5 September — på Åbo torg afrätta Salomon Ille och sex andra fångar från Kastelholm samt uppsätta deras hufvuden å stänger på Korpolaisberget. Han ville skrämma de belägrade, men den hemska synen verkade motsatsen. Hela besättningen svor en dyr ed att hellre spränga sig och fienden i luften än gifva sig.
Då lyckades det en mörk natt för en Axel Kurcks tjenare att genom belägringshären och dess vakter smyga sig in i slottet, och nu fick Stålarm fullständig kännedom om Axel Kurcks nederlag samt om fåfängligheten af att vidare hoppas på undsättning från konungen. Han började derför underhandla och bref afsändes till hertigen om de vilkor, hvarpå herrarne ville öfverlemna slottet. Tillika skrefvo Scheel och svenska hären till hertigen och anhöllo om nåd och förlåtelse för finnarne. Denne förklarade i bref af den 17 September, att slottsbefälet skulle få svara inför rikets ständer och att det lägre krigsfolket skulle få borttåga medförande så mycket som en hvar förmådde bära. Och så uppgafs slottet.
Samma dag eller den 17 September bröt hertigen upp från Helsingfors och tågade mot Viborg. Redan förut hade Axel Ryning aftågat med rytteriet. Han sjelf med fotfolket gick sjövägen och landsteg efter en lycklig resa den 21 September framför det gamla slottet. Detta för sin tid storartade fäste, som ansågs erfordra 6—7,000 mans besättning, egde blott hälften af detta antal och, hvad som var värre, saknade tillräckligt munförråd till följd af allmogens obenägenhet att erlägga sina utskylder. Under sådana förhållanden var det en solglimt, att ändtligen undsättning ankom från konungen. Den 27 Augusti hade Göran Farensbach ankommit till S:t Britas kloster utanför Reval med 1,000 ryttare. Att öfverföra hela denna styrka var dock en omöjlighet, emedan Revals invånare stängde för honom sina portar och icke ville lemna nödiga fartyg. Alltså måste han nöja sig med att öfverskicka en ringa del, mellan 3 och 400 man, till Finland.
De lifländske ryttarne ämnade först på tvänne vägar skynda till Åbo, men hertigens öfvermakt nödgade dem att vända om och ila till Viborg. Ännu i sista stunden skref den gamle slottshöfdingen i Viborg Arvid Tavast till konungen och framstälde besättningens nöd och nödvändigheten att skynda Finland till hjelp eller åtminstone genom sin närvaro lifva modet och visa, att han hade någon omvårdnad om sitt land. Vi behöfva icke säga att Sigismund lemnade brefvet obesvaradt. Han kom icke, men hertigen kom och inneslöt Viborg både till lands och sjös. Emedan Axel Kurck med sitt folk var alldeles för svag, äfven sedan undsättningen kommit, att försvara de vidsträckta fästningsverken, ville man tvinga borgerskapet att deltaga i försvaret. Borgarena ville deremot icke åtaga sig detta, och några af dem klättrade utför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
