- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
579

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I Gustaf Banérs fängelse - Afrättningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Stenbock. Herr Thure Bielke hade äfven sin fru, Margareta Sture, hos sig. Så väl hon som fru Christina skuffades af vakten tillbaka, men herr Gustaf och herr Thure sade: »Låter dem blifva ostötta, de äro nog stötta förut!» De sökte derefter ännu en gång trösta sina fruar och så måste de skiljas. Tåget satte sig i gång, och fruarna fördes tillbaka in i slottet.

Afrättningen.


Alla gator från slottet till Jerntorget, der afrättningen skulle ske och der ett par fanor knektar bildade spetsgård omkring planen, under befäl af Otto Mörner, voro uppfylda af menniskor. Alla sinnen voro betagna af skräck, och man omtalade, huru under natten ett blodrödt kors varit att se på månskifvan och huru tvänne fiendtliga krigshärar synts strida med hvarandra på himlahvalfvet. Mången tyckte redan nu, att man gick för långt i stränghet mot rikets ypperste män, konungahusets fränder, hvilka man sett omgifna af maktens och rikedomens utmärkelsetecken. Var då hertigen en ny Christian Tyrann, som ville anställa ett nytt Stockholms blodbad? Åsynen af de lifdömde, deras värdiga hållning och deras uppförande under sjelfva rättegången omstämde mången till förmån för dem. När tåget kom ut på gatan, och herr Gustaf Banér fick se den böljande folkmassan, ropade han: »Här är den man, som ärligen tjent Svea rike i trettio år och derför nu uppbär den lön, som I sen. Men jag hoppas, att Gud skall utkräfva mitt oskyldiga blod af orättrådiga domare.» Då biskoparne ännu en gång uppmanade honom att bekänna sig brottslig, sade han: »Min bekännelse hafver jag i dag gjort inför Gud och eder samt i min hustrus och mina barns närvaro. Har jag någonsin stämplat mot mitt fädernesland, min konung, hans furstliga nåde eller någon ärlig man, så låte Gud mig umgälla det i evig pina; och detta vare mitt sista ord här i verlden.»

Af de tolf herrarne, som nu vandrade gatan fram till Jerntorget, voro endast de fyra, bröderne Banér, Erik Sparre, Thure Bielke och Bengt Falk, dömda till döden. De sporde, sedan de kommit inom spetsgården, de andre, om äfven de skulle gå till döden. Desse kunde icke gifva något bestämdt svar derpå. »Nog vore tillgift lofvad åt några bland dem», sade de. Men Gustaf Banér ropade: »Nej, nej, gode män, det är nog med oss fyra denna resan. Låter våra hustrur och barn vara eder befalda, såsom de ock eder närskylda äro!» — Nu steg en stockknekt fram och sade, att herrarne egde tillåtelse att tala. »Det är tid dertill» — sade då herr Gustaf — »sedan man i två år hållit oss innestängda som uppenbara ogerningsmän!» Han sporde derefter Otto Mörner i hvilken ordning afrättningen skulle ske, och, då han fick till svar, »att han sjelf såsom den äldste i rådet skulle göra början», sade han: »Välan, som Gud vill. I denna rätten är det så godt att vara den förste som den siste».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free