Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertig Carl konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lif och gods förföljde — derför uppsäga vi honom huldskap, troskap och manskap. Och emedan Sigismund icke heller till denna tid afgifvit något besked angående sonen och blott fem månader återstode af det år, inom hvilket denne skulle skickas till Sverige, derför hade man nu på hertigens kallelse återigen sammankommit och hade fattat följande beslut: Ändock att hertig Carl i afseende på regeringen afgifvit det förslag och stått hårdt derpå, att han icke ville vara konung eller någon titel och konunganamn bära, utan att de förbemälte fem månaderna skulle afbidas, så hade dock genom råd, ödmjuk bön och förmaning hertigen bevekts och om denna punkt liksom om efterföljande blifvit ense med ständerna. Sigismund och hans efterkommande afsades från all rätt till riket (på öfver hufvud samma grunder som i Stockholmsbeslutet). Hertig Johan vore väl den närmaste till kronan, men som han till följd af den naturliga kärlek till blodsförvandter, som bröder emellan inplantad är, lätteligen kunde låta sig bevekas till någon handel med sin broder Sigismund och något företaga till fäderneslandets stora förderf, eller ock förena sig om att hämnas på hertig Carl och flere, och blefve så af ett ondt dubbelt värre; och vidare, emedan tidens och riksens lägenhet kräfde en man och icke ett barn — så skulle han nöja sig med sin farbroders, hertig Magni, hertigdöme.
Sådant var beslutet med afseende på konungen. Rörande den efter honom lediga tronen stannade man vid följande: Efter hertig Carl varit den ende, som näst Gud med all som största lifsfara, nöd och bekostnad befriat och förlossat vårt kära fädernesland från påfvens och främmande ok och träldom, och dertill lofvat att hålla Upsala mötes beslut, Sveriges lag, »så hafva vi nu såsom tillförene begärt, att hans furstliga nåde ville taga sig fullkomligen riksens krona och regemente uppå». Han hade på många skäl vägrat det, dock till sist lofvat, att han ville afbida de fem månaderna och sedan upptaga ständernas begäran. »Hvarför vi nu här i den heliga trefaldighets namn och åkallan, enhälleligen och af fri vilja, vele hafva stadgat, att H. F. N. hertig Carl och ingen annan allas vår regerande herre och konung vara och blifva skall, ... och att efter hans dödliga afgång hans son, herr Gustaf Adolf, skall vara näst till Sveriges krona.» Skulle Carls stam dö ut, skulle hertig Johan och hans manliga arfvingar stiga till kronan. Slutligen bestämmes, huru med regeringen skulle skickas, i händelse Carl med döden afginge, innan hans son hunnit myndiga år.
Man finner i detta beslut tvänne meningar vid sidan af hvarandra, den ena till förmån för Sigismund, den andra så afgjordt emot honom, att hela Johan III:s ätt skiljes från tronen. Till den senare meningen, som var de ofrälse ståndens, hade hertigen bevekts af ständernas böner, men sjelf förklarade han sig för den förra.
De öfriga besluten på Linköpings riksdag röra de anklagade herrarne; vidare, att rättareting, som i mannaminne icke blifvit hållne, skulle hållas vid Distingen i Upsala och om sommaren i Linköping, då ock lagmän och häradshöfdingar i egna personer skulle vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
