Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Hertig Carl konung
- Stämplingar mot Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortfara med regeringen och icke låta oskyldiga lida, hvad en hop onde och ärelöse män gjort honom emot. »På ständernas enhälliga och flitiga begäran» — heter det i riksdagsbeslutet — »åtog sig ock hertigen fortfarande regeringsbördan och lofvade att, när orsakerna till Sigismunds skiljande från riket blifvit offentligen tillkännagifna, låta kröna sig till konung.
Efter denna tid började Carl bära konunganamn: »Sveriges, Götes och Wendes utkorade konung och arffurste». En arfförening uppsattes ock i likhet med den i Linköping. Men ännu derefter hör man samma klagan från Carls läppar öfver regeringsbördans tyngd och önskan att blifva derifrån befriad. Icke heller förlikningsförslag med Sigismund uteblefvo. Året efter denna riksdag utfärdas ändtligen ständernas afsägelsebref till denne, och så småningom lemnar Carl sin tveksamhet. Ett par år derefter eller 1607 lät han i Upsala kröna sig till Sveriges konung.
Under tiden rensade han riket från qvarlefvorna af den flyktade konungens anhängare, något som vi i följande kapitel må taga i betraktande.
Stämplingar mot Carl.
»Ett ohörligt förräderi» — skrifver Carl i kallelsebrefvet till 1605 års riksdag — »af Hogenskild Bielke, hans bror Clas, Christer Classon (Horn), och andra flere af adel, prester, borgare och bönder har blifvit uppenbaradt, som ej allenast kommit de upländske ryttarne dertill, att de haft i sinnet skjuta oss ihjel och gå öfver till fienden den tid vi voro i Lifland, utan ock traktat fter, huru vi skulle med hustru och barn falla i fiendehänder, och är intet tvifvel, att månge finnas här i riket, som af samma förräderi äro delaktige, så, efter oss är omöjligt att på sådant sätt vedertaga någon regering eller låta oss till konung kröna, utan ville hellre bo bland björnar och ulfvar och taga vår föda, hvar vi kunna, än bland ett folk, som hvarken aktar ed eller tro, derför måste vi, ehuru nödigt, sammankalla en riksdag.»
När riksdagen sammankommit — det var den 26 April 1605 — nedsattes genast en domstol att ransaka och döma öfver de nu anklagade herrarne, och först öfver Arvid Stålarm, som framhades för domstolen redan den 30 April, Denne, som vid blodbadet i Åbo jemte Axel Kurck skonades för att hertigen genom dem skulle kunna erhålla några bevis mot de fångne rådsherrarne, hade, när sådana icke kunnat erhållas, utförts till afrättsplatsen att halshuggas, men fick der nåd. Vid Linköpings riksdag blef Stålarm benådad, men måste dock sitta i fängelse till år 1602, då han förordnades till lagman i Karelen. Han fick derefter ett högt befäl i Lifland, men efter en olyckligt aflupen storm mot Wittensten, hvars utgång skyldes på Stålarm, hemkallades han, fängslades och anklagades inför ständerna för högförräderi. Han dömdes till döden, men fick ännu en gång på afrättsplatsen — det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0602.html
