Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige och Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledo; och lyckades det, så borde herr Jakob lätt blifva utvexlad, efter som konungen icke bar så stort hat till hans person. De sönderskuro ett lakan i långa remsor och tvinnade deraf ett tåg, hvarmed Carl skulle hissa sig ned genom fönstret. När allt var färdigt, satte de sin plan i verket. Om qvällen — det var dagen näst före Kristi himmelsfärdsdag — låtsade Gyllenhjelm af våda släcka ljuset, och medan hejduken, som hade vakten, åter tände det, begagnade Gyllenhjelm tillfället och lyckades komma ut samt med tillhjelp af linan nedför muren. Men hans flykt upptäcktes genast af hejduken, som återkom med ljuset, och han blef genast eftersatt. Likväl kunde han i nattens mörker reda sig och komma ett stycke från slottet, men när dagen inbröt, blef det värre. Han tog sin tillflykt till en skog, och rundt omkring hörde han ropen af menniskor, som sökte efter honom. Slutligen upptäcktes han, nedkrupen i en sandgrop, och återfördes till fängelset.
Ändtligen 1605 blef Jakob De la Gardie utvexlad, men Gyllenhjelm mot tro och lofven qvarhållen i fängelset, hvilket gjordes svårare, i det att han flyttades i ett sämre rum, der kölden trängde in och vinden blåste genom träväggarne, utan att der någonsin gjordes upp eld. Han slogs ock i jernfjettrar till både händer och fötter, och på det sättet fick han uthärda i sex och ett halft år. Dock lät man honom njuta af läsning i bibeln och andra böcker, och han sammanskref sjelf en bok, som han kallade Schola captivitatis (Fångenskapsskola). Han mottog härunder äfven besök af jesuiter, som sökte omvända honom till sin trosbekännelse, hvilka försök dock strandade mot hans öfverlägsna lärdom.
Alla bemödanden från svensk sida att få den tappre fången utvexlad misslyckades, emedan Sigismund i denne Carls son tyckte sig hafva fått ett föremål för sin förbittring. Men när Carl var död, och intet hopp syntes vara för Sigismund att återfå Sveriges krona, blef han mera medgörlig i afseende på Gyllenhielms utvexling. En gång, när han på sin årliga pilgrimsfärd till den undergörande Mariebilden med sin drottning drog förbi Rawa, begärde den senare att få se fången. Och han fördes upp på borggården i sina kedjor. Drottningen förundrade sig öfver, att han i så många år kunnat uthärda ett så svårt fängelse, lät lossa hans fjettrar och förärade honom tjugu dukater och svart kläde till sorgdrägt efter konung Carl. Dock dröjde det ännu väl halftannat år, innan han återfick sin frihet. När han då fick tillåtelse att komma till Warschau, blef han der uppkallad till fröken Anna, som gjorde honom åtskilliga spörsmål, hvarpå han svarade med mycken försigtighet, helst som han märkte, att konungen stod gömd bakom en tapet och lyssnade till deras samtal. Herr Carl föll på knä och bad om fröken Annas förbön hos konungen, att han snart måtte få sin frihet. Hon bad honom stiga upp och sade: »När I kommen lös, så torden I blifva lik de andra och styrka mera till det värsta än till det bästa.» Herr Carl sade sig väl vara så späkt, att han måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
