Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stenhus. Gustaf I förordnade 1552, att alla trähus skulle nedrifvas och stenhus i deras ställe uppföras. Dermed gick dock långsamt, och befallningen måste tid efter annan förnyas. Konung Johan befalte 1572, att husen vid de stora gatorna skulle iståndsättas och hvitmenas, och några år efteråt, att de olagliga träbyggnaderna både östan och vestan till, inom och utom stadsmuren, skulle nedrifvas. Korsverkshus skulle beklädas med sten, så att trädet icke syntes, och till underlättande af stenhusbyggnaderna erhöll staden af den nämnde konungen en kalkugn med tillydande kalkberg på Vermdön samt af Sigismund rättighet att anlägga tegelbruk på några för kronan umbärliga platser jemte bekräftelsen på eganderätten till Horns tegelbruk.
Af enskilda byggnader må vi anmärka rådhuset med sitt burspråk, hvilket låg vid Stortorget, der nu Börsen är belägen. Detta hus med sitt förfallna, uråldriga utseende stod qvar ända till 1767, då det refs. Näst intill rådhuset låg »grefve Pers hus», der under Johans tid religionssamtalet hölls mellan Petrus Jonæ och Olof Luth. Denne grefve Per Brahe fick huset af Gustaf I år 1544. Efter hans död begärde arfvingarne genom Erik Sparre, att när, de läto påbygga huset, de skulle få sätta pelare utåt torget, hvarpå deras öfra våning skulle hvila, då der skulle blifva en öppen pelargång. Denna anhållan beviljades ock 1595. Vid Jerntorget låg Gorius Holsts hus, der konung Christian II tog in år 1520. En mängd hus, tillhörande kyrkor och andra andeliga stiftelser, indrogos efter 1527 till kronan. Gustaf I bortskänkte ett sådant, som tillhört Vadstena kloster och låg vid Österlånggatan. Det kallades sedan »Papisternes hus», emedan det år 1594 inköptes af Sigismund och gafs åt jesuiterna, som der höllo gudstjenst, tills de förvistes ur riket. Sigismund köpte huset af en adelsman från Skottland, baron Anders Keith, och sitter dennes vapen jemte hans husfrus uthugget i en sten ännu i dag öfver ingången till detta hus. På Kinstugatan låg Vår Fru Gillestuga, som ännu begagnades »till att hålla ärliga och hederliga samqväm uti» och återstäldes för detta ändamål till staden af konung Johan genom bref af 1573.
Norr- och Söder-Malm voro under denna tid till stor del obebyggda. Det var dem ett öfvergångsskede från den tid, då det var uttryckligen förbjudet att der uppföra några ansenliga gårdar. Icke längre tillbaka än år 1502 afbrändes också Norrmalm för att icke lemna fienden några fördelar. Vid år 1517 bodde häromkring 30 hushåll, som betalade skatt och utskylder till staden. År 1529 lades Malmen under slottet, men så småningom tillväxte denna stadsdel och blef 1602 af Carl IX skild från staden samt fick sin egen magistrat. — Södermalm, som af gammalt kallades Åsöna, var ända till Gustaf I:s tid hufvudsakligen begagnad till mulbete. Detta fortfor äfven att vara fallet under denna tidrymd, men redan 1570 kunde dock tomtören och flera skyldigheter för Södermalm utgå till staden. Äfven här väcktes slutligen anspråk på samma rättigheter som för Norrmalm, nemligen att blifva en egen stad med egen magistrat, men deraf blef intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
