- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
639

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stor makt uppå huru godt huset är, först hammaren är god». Hurudant byggnadssättet i allmänhet var, innan med denne Marcus ett nytt skick i det afseendet infördes, kan man sluta till af förhållandet vid Sala, der i början af sextonde århundradet inga skorstenar funnos på hyttan, så att hvar smältare, som dit sattes, förderfvades af den starka röken.

Utom Osmundssmidet förekommer äfven för denna tid det så kallade rännverkssmidet eller ränneverket, såsom det nämnes af konung Gustaf. Det var till sin art ungefär detsamma som, ehuru väl något fullkomligare än, det förra och bestod deri, att malmen hopfördes i härdar utan kringmurning eller ugn och der smältes med ens till smidigt jern. Smeder, som förstodo sig på »ränneverket», kallades rännare och införskrefvos från Tyskland jemte spiksmeder och plåtslagare. Här liksom vid jordbruket sträckte sig konungens ordnande hand till de minsta enskildheter, såsom då han sjelf bestämde aflöningen för masmästare, uppsättare, hyttedrängar och bokare samt huru mycket skulle gifvas för en kolmila af viss storlek. Äfven sågqvarnar byggdes af den nämnde Marcus Hammarsmed.

Samma grundsatser, som konung Gustaf hyste om skattejorden, gjorde han äfven gällande rörande bergverk och floder. De senare med deras fisken och de vattenverk, som i dem funnos eller kunde anläggas, hörde till konungen, och han sade uttryckligen, »att all malmberg i Sverige lyda till Sveriges krona». Sönerne följde samma grundsatser, och Johan ville ogerna tillåta någon annan än kronan ens mot tionde bruka och bearbeta malmstrecken. I motsats härtill sökte Carl gå den enskilda företagsamheten till mötes och förtaga begäret att dölja undan funna malmstreck af fruktan att betungas med skatter eller rent af förlora brukanderätten. »Må alla veta» — skref han derför till menige man i Vermland — »att eho som helst malmberg uppfinner, skall det fritt bruka mot tionde».

Man har i behåll två förteckningar på de fartyg, som under åren 1559 och 1560 utgått från de förnämsta svenska handelsstäderna, och af dessa visar det sig, att under de nämnda åren 33 fartyg om 1344 lästers drägtighet utfört osmunds- och stångjern till Tyskland, Danmark och Holland. Under hela tiden bemödade man sig att förekomma utskeppningen af osmunds- och tackjern till följd af det myckna bedrägeri, som dermed bedrefs. Men dermed fortfor det, alla bemödanden oaktadt. År 1604 på Norrköpings riksdag beslöt man väl, att allt osmund skulle utslås till stångjern, förr än det fördes af riket, men det oaktadt tillåter samma riksdags beslut fortsatt utskeppning af osmund, ehuru visserligen under skärpt uppsigt. Emellertid synes detta riksdagsbeslut hafva så tillvida haft åsyftad verkan, att hammarsmidet omkring Lybeck och Danzig aftynade af brist på osmund och tackjern, och åtskilliga hammarsmeder flyttade till följd deraf öfver hit i landet.

Städernas invånare, köpstadsmännen, voro, som vi veta, efter sitt yrke delade i tvänne klasser: handtverkare och köpmän. De förra kallas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0657.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free