Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedermera — det var år 1604 — ökades detta kommunitet af Carl, så att der kunde underhållas hundra studenter, och han skänkte dit ett kapital af 4,000 daler.
Ännu 1605 funnos dock icke mer än fyra professorer tillsatte af de sju, som enligt beslutet 1593 skulle tillsättas, men redan på denna tid framglänsa sådana namn vid Upsala universitet som en Johannes Messenius och Johannes Rudbeckius.
Men oaktadt denne konung med sin vanliga kraft omfattade skolväsendet och Upsala universitet, fingo dock det senares professorer stundom vidkännas utbrotten af hans bittra lynne. Vi hafva redan omnämnt, huru hans missnöje med professorernes uppträdande mot calvinismen förmådde honom att af rektor återfordra deras privilegier. Brefvet lemnades i hans tid aldrig tillbaka, men i verkligheten behöll akademien sina privilegier. Då det hemstäldes till honom, att de professorer, som hvarken hade prebendepastorat eller hemman på landet sig anslagna, måtte sådant bekomma, svarade han: »Slätt intet, utan läsemästarne skola akta sitt embete i staden och låta presterna akta sitt på bygden och bonden sin plog.» Då man sporde honom till, huru talet på läsemästarne måtte bli fullt svarade han; »Den som icke hafver falkar, måste beta[1] med ugglor». Akademien ville äfven hafva en latinsk boktryckare, men Carl svarade: »Den de hafva, som trycker deras svenska, kan äfven trycka deras latin.» Det var under åren 1604 och 1606 som dessa och andra vresiga svar afgåfvos. När akademien fick rättighet att välja »en politisk person till sin cancellarius», anhöll hon äfven det förstnämnda året om att få konungasonen, Gustaf Adolf, utnämnd till kansler, men fick till svar, »att han var för ung»; år 1606 satte konungen trenne i val, och den förste af desse, Abraham Brahe, räknas för universitetets förste kansler.
Sådan är till sina hufvuddrag historien om skolväsendet i vårt land under Gustaf Wasa och hans söner. Det var ett grundläggningsarbete ända igenom, försvåradt af inre oro och af de krig, som fylla denna tid. Man glömmer så gerna, när man skådar ut från den färdigvordna byggnaden, den grund på hvilken hon blifvit uppförd, men tager man rätt i betraktande, att det var under ett så godt som oafbrutet krigstillstånd, som denna grund lades, besinnar man, att det var under en tid, då alla krafter togos i anspråk först för rikets ordnande och förvaltning, vidare för reformationen och i sammanhang dermed stående religionsstrider samt slutligen genom förhållandet till utlandet drogos liksom utåt — besinnar man detta, så måste man beundra och vörda dessa konungar, och utan tvifvel skall det minne, som de i detta afseende hafva rest åt sig, sent förblekna.
Vi öfvergå till den högsta samhällsklassen i riket.
Adelsmannen i sitt enskilda lif hafva vi i det föregående haft tillfälle att framställa. Berättelserna om Erik Stenbock och Malin Sture,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
