- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
677

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skulle skrifva åt mig supplicatz och annat in för konungen», men vann intet annat än konungens goda löfte, att han skulle återfå de bref, till hvilka han kunde visa sig vara bördsman.

Sedan han derefter varit hemma och sett om sin gård samt skött sitt jordbruk, drog han åter till konungen. När han då kom till Stockholm, vände han sig till en sin frände, Birger Isaksson, som då var i slottslofven på Stockholms slott. Konungen befann sig i Upsala, och Birger rådde sin frände att draga dit och genom några herrar utverka, att äfven han (Birger) skulle få orlof att draga dit. Birger skulle nemligen då bättre kunna verka för sin frände. Måns följde rådet, och Birger fick det begärda tillståndet, men frändens hjelp tycktes icke mycket förslå. Konungen drog åter till Stockholm och här förnyade han det gamla löftet till Måns om brefven. Denne, som insåg, att det skulle draga ut på tiden, måste nu låna 50 daler af Birger Isaksson, till hvilken han derför nödgades pantsätta en hans hustrus gård, »och kostade jag det på förtäring och på gåfvor hos goda vänner, som mig skulle göra bistånd».

Rasmus Ludvigsson, som hade brefven i förvaring, var det i första rummet nödigt att vinna, och Måns lofvade honom ett par oxar. Fyra gånger bar denne brefven upp till konungen, som ville genomse dem, men utan att saken kom till något slut. Den femte gången föll Måns Olsson på knä för konungen och bad honom, att han för Guds skull skulle återfå brefven. Då sporde konungen Rasmus, hvar brefven voro. Denne hade dem med sig, inneslutna i en ask. Konungen gick in i sin kammare, tillsägande Rasmus och Måns Olsson att följa. Här upptog nu Rasmus ett af brefven och började läsa upp för konungen, som strax sporde Måns, om han var rätte bördemannen dertill. »Ja» — svarade denne, och så kastades samma bref i hans »kappesköt». På samma sätt gick det fort bortåt trettio bref.

Konungen ville nu icke längre stå, utan sade till Rasmus, att han skulle undantaga de bref, som lydde på hans (konungens) arfvegods, samt vidare, att han skulle försegla de bref, hvilka tillhörde Birger Isaksson, samt öfverlemna resten åt Måns. Birger hade fått konungens tillstånd att draga ned till Småland, och Måns skulle taga hans bref med sig, när han reste ned. Så gingo Rasmus och Måns hem till den förre, som tog alla brefven och lofvade att påföljande morgon hafva allt färdigt efter konungens befallning.

Klockan 7 om morgonen var Måns Olsson hos honom. Allt var då färdigt, och Rasmus lade brefven, som Måns sjelf skulle erhålla, på sin »skifva» framför honom. Men nu måste först en förbindelse skrifvas på de utlofvade oxarna, och sedan det var gjordt, sade Rasmus: »Så har jag väl ock förtjent ett stycke guld för hvar gång jag har lupit upp i trapporna och haft omak för eder skull!» — »Då skaffade jag mig tre ungerska gyllen» — skrifver Måns — »och så fick jag brefven.» — Men i trettioen veckor hade han måst uppehålla sig på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0695.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free