Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och korn af konungens fodermarsk till mina hästar, så länge det (kröningen) stod uppå, och blef jag liggandes i en bondaby derute, och kostade jag intet de 80 daler på mina handlingar, utan på det Per Nilsson och jag hade oss emellan».
Emellertid blef ingen rättegång af vid kröningen, utan blef det lofvadt att i Stockholm skulle saken tagas före. Här synes ock efter lång väntan saken hafva blifvit bringad till ett slut. Men 430 daler hade alla dessa resor och möten kostat Måns Olsson utom alla skänker både i guld och penningar, som han kostade på »de kongliga skrifvarne och andra, som omak hade för hans skull».
Samma år (1594) och må hända just till följd deraf, att saken nu ändtligen nått ett slut, uppsatte Måns Olsson denna »bekännelseskrift», hvarur vi hafva anfört ofvanstående, som, om den ock kan förefalla nog lång, dock skall bidraga att gifva en åskådlig bild af lifvet på en adelsgård, hvars herre stod nedan strecket för de stora och högförnäma herreslägterna. Fem år derefter drog hertig Carl mot Kalmar att återtaga denna stad med sitt slott från Sigismund, och då var Måns Olsson med, men stupade efter stadens intagande under belägringen af slottet mot slutet af April samt begrofs i Sunds kyrka den 23 Maj samma år.
Hvad beträffar adelshistoriens, om vi så få säga, yttersida, så äro hufvuddragen i densamma anförda i de föregående berättelserna om rikets öden under Gustaf Wasa och hans söner. De gamla sjelfvåldstankarne tycktes blekna bort under konung Gustafs stränga och allvarliga hand. Blodbadet i Stockholm, hvarmed unionen slutar, hade sopat bort de fleste, som kunnat föra medeltidsherrarnes talan mot den nya tidens man, och hvad som var qvar af dem pröfvade förgäfves under Thure Jönsson och hans medsvurne sina krafter mot honom. Så blef det tyst, medan ett nytt slägte växte upp och mognade.
Men detta slägte växte upp i öfverflöd, växte upp omkring konungen med hans egna barn, och var ständigt i tillfälle att jemföra och mäta sig i krafter och förmåga med dessa. Rikedom gifver makt, och makt gifver mod, så har det varit i alla tider; och när med rikedomen förenar sig bildningens och den andliga öfverlägsenhetens makt, då är frestelsen att i handling ådagalägga sina företräden för handen. Utan tvifvel var förhållandet äfven till det yttre sådant, att föga skilnad rådde mellan konung Gustafs barn och hans närmaste fränders, och det företrädesvis under barndomen. De voro ständigt tillsammans på konungens eller någon af de stores sätesgårdar. Det är ock naturligt, att blodsbanden icke så lätt förgätas, helst då de särskilda slägterna under århundraden tillbaka hade sådana att minnas. Konung Gustaf Wasa fann sig omgifven af idel fränder, och hans giftermål uti dessa med hans egen ätt befryndade ätter skulle naturligtvis alldeles icke bidraga att höja Wasaätten öfver dessa. Redan från barndomen insöpos sålunda åsigter, hvilka, då dertill kommo medvetandet hos en och annan om större förmåga, icke synnerligt aflägsnade sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
