- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Tredje bandet. Gustaf Wasa och hans söner /
685

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

adeln sjelf tänkte sig sin ställning i förhållande till konung och folk, och ställer man vid sidan af dem hvad som framgår af »Kalmar stadgar» och det förslag till regeringsform, som framlemnades till Sigismund vid hans afresa, så finner man lätteligen, hvarthän denna adel syftade, och att det fordrades en kraftig hand för att hålla den tillsammans och tvinga in den under den enhet, som förestäldes i konungens person. Också finner man den verksamme hertig Carl ständigt hafva dem och »deras praktiker» i sigte. Redan i November 1593 skref han till Sigismund med anledning deraf, att han förnummit det adeln ytterligare begärde förbättring på sina privilegier: »Att konungen måtte begära veta med hvad skäl; item: emedan de beropa sig på gamla urminnes privilegier, att de må det bevisa», och när Sigismund i Mars 1594 begärde hans betänkande öfver de privilegier, som adeln begärde, men hvilka ännu icke blifvit utfärdade, ville han derpå icke svara eller gifva något råd, »emedan», säger han, »det endast skulle illa tydas». Hvad Sigismund sjelf beträffar, så uppsattes väl förslag till försäkran och till privilegier — den förra af den 11 Februari 1594, således före kröningen; den senare af den 3 Juli s. å. — men dessa blefvo aldrig utfärdade.

Alla de högfarande tankar, hvilka under årens lopp efter Gustaf Wasas död vunnit insteg hos de höge herrarne, krympte dock till slut tillsammans, när Carl tog regeringstömmarne i sina händer. Afrättningarna i Kalmar, Viborg, Åbo och slutligen i Linköping inskärpte till sist den lärdomen, att konungen stod högst och att ingen kunde rycka honom makten ur händerna. Efter den sistnämnde riksdagen höres ur det högadliga lägret endast Hogenskild Bielkes stämma, klagande och anklagande, fortsätta striden om de adliga anspråken och rättigheterna. I sina »scholier», hvilkas innehåll ingåfvo Gustaf Adolf det bekanta och här ofvan anförda yttrandet om rådets förhållande till hertig Carl, uttalar han sig äfven öfver anledningarna till adelns betryck, hvilka han förlägger i de många herredagarna, långa resor och det långsamma uppehållet vid hofvet, när man hade något der att söka[1], såsom ock stämningen för ringa saker, hvilka på lagmans- och landsting slitas kunde; vidare deruti, att adelsmännen måste betala för dyr hästelega och dyr täring samt deruti att adeln då icke hade samma frihet med afseende på sina landbönder som fordom.

Detta jemte en vederläggning deraf upptages i klagopunkterna mot Hogenskild Bielke vid den sista rättegången mot honom, då han dömdes till döden, så att vi der hafva saken sedd och bedömd äfven från en annan sida, nemligen hertigens. Adelns utarmning genom riksdagar och långa resor vore — heter det uti vederläggningen — »en uppdiktad och uppenbar osanning, helst som det nogsamt kunde bevisas, att sådant icke så förderfvade adeln, som riksens öfriga inbyggare


[1] För rättmätigheten af denna klagan lemnar utdragen ur den Stjernbielkeska minnesskriften tillräcklig grund.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:43:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/3/0703.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free