Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
adelsmän tjenande mot sold äfven till fots. De kallas adelige frivillige och adelsbussar. På Carls tid får man äfven höra talas om så kallade sköldknektar. Det var sådana, som på egen utrustning gjorde tjenst till fots och derigenom vunno adelig frihet för sina skattehemman. Sköldknektarne hade äfven ett gemensamt sköldemärke. »De egde» — heter det i frälsebrefven — »makt att för sig och sina rätte bröstarfvingar föra öppen sköld och hjelm, nemligen en blå och gul sköld fördelt och deruti en försilfrad väpnad arm och på hjelmen två försilfrade väpnade armar med tre kronor.»
Dessa utgjorde, att vi så må säga, det lägsta trappsteget inom den adeliga verlden, der vi ännu hafva att märka den gamla skilnaden mellan börden och tjensten. Den födde adelsmannen var friboren, den som sjelf genom tjenst förvärfvade adelig frihet var frälseman. Det hände äfven, att ofrälse män genom giftermål kommo i besittning af frälsejord. Sådant inträffade med bondsöner i Eriks hertigdöme i Gustaf Wasas tid. Enligt lagen skulle sådant frälsegods förlora sin frihet och åter läggas under skatt, och Erik skref till sin fader och hemstälde, huru med desse bondesöner skulle förfaras. Den gamle konungen svarade — det var år 1559, således näst sista året af hans lefnad — »dernäst käre son, som du gifver tillkänna, att bland adeln i Småland finnas några, som äro bondesöner och hafva med giftermål bekommit några gods, men icke förvärfvat frälse, som Sveriges lag förmäler; så kunna vi dertill icke annat svara, utan man skall pröfva hvars och ens mandom och frejd, efter som lagen utvisar, det är, han skall pröfvas, om han der är duglig till, och när han så är pröfvad, får man se, hvad han är värd och förtjena kan; förty dygd, förnuft och mandom göra adel.»
Desse bondsöner gingo således och gälde såsom adel, sedan de gift sig med adeliga qvinnor, och konungens svar gifver vid handen, att börd alldeles icke erfordrades såsom ett vilkor för adelskap, men väl tjenst. Man finner å en annan sida under denna tid exempel på att frälsemän, som icke förmådde fullgöra sin rusttjenst, lades åter under skatt. Genom Johan III:s privilegier infördes härutinnan en väsentlig förändring.
En klass, som stod emellan frälset och de ofrälse, började under denna tid utbilda sig, i det att en mängd ofrälse män uppstego till högt befäl vid krigshären. En sådan var borgaresonen Samuel Nilsson, som vi sågo föra en af hertigens häravdelningar vid Stångebro och deltaga i befälet framför Kalmar. Under denna belägring, sedan han med utmärkt tapperhet deltagit i stadens stormning, blef han äfven gift med en adelig jungfru, såsom vi här ofvan omnämnt. Huru högt den käcke krigaren stod i konung Carls ynnest, kan man bäst se af denne konungs omdöme om honom i sin almanach.
Vid sidan af detta ofrälse krigsbefäl ställa sig de ofrälse skrifvarne i konungens kansli, hvilka utgjorde ett mål för adelns bittra och äfven, om man tager i betraktande deras lågsinthet och lastbara lefnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
