Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ock adlad med namnet Rosencrantz. Det är det första adeliga tillnamn som blifvit utsatt i sköldebrefvet.
Detsamma, som gäller om namnen, gäller äfven om sköldemärkena. De blefvo allt mera utstofferade och tillkonstlade. Det visar sig väl först tydligare i den närmast följande tiden, men man ser benägenheten framskymta redan under denna. Vi kunna icke underlåta att, såsom upplysande i denna fråga, här meddela ett bref, som visserligen skrefs ett par år efter konung Carls död, men af en man, hvilken tillhörde denna tidrymd och der deltagit i många vigtiga ärenden. Det är Carl IX:s egen son, Carl Carlsson Gyllenhielm. Han skrifver till den kunglige skrifvaren Erik Elofsson och anhåller i ordalag, som man visserligen icke väntade sig från en medlem af rådet, att »herr sekreteraren» ville förhjelpa honom till gunstig benägenhet hos enkedrottningen och genom henne hos konungen rörande åtskilliga punkter, bland hvilka vi särskildt här ordagrant anföra följande:
»Desslikes medan brukeligt är, att möda och arbete som för fäderneslandet haffs och trohet sin naturliga öfverhet bevist, plägar icke allenast med underhåll, utan ock med ärevyrding belönas, hvarutaf Adelns Sköld och Hjelm sitt ursprung hafver, beder jag underdånligen och om mitt förra vapens förbättring, såsom jag senast med eder derom talade och här innelyckt eder tillsänder ....... Hjelper mig dock härmed. Jag tjenar eder alltid till vilja igen. Vale. Ex Hospitio Nicopiæ die 8 Sept. 1614. Eder tjenstvillige vän alltid. Carl Carlsson.» Han upphöjdes några år derefter till friherre och fick Bergqvara till friherreskap.
Sedan vi nu sålunda öfverblickat de särskilda samhällsklasserna och deras hufvudyrken, jordbruk, bergsbruk, handel och näringar samt dermed i sammanhang stående ämnen, skola vi afsluta detta kapitel med några ord om klädedrägten för denna tid och några andra ämnen, hvilka i det föregående icke blifvit vidrörda.
Vi hafva visserligen talat något litet om klädedrägten här ofvan, men ett och annat torde vara att tillägga för att göra öfversigten af tidens allmänna skaplynne, för så vidt som detta framträder i det enskilda lifvets bruk och plägseder, så fullständig som möjligt. Om vi härvid i allmänhet torde få antaga, att kärleken till det som var »gammalt och fornt» jemte knappa tillgångar, ännu mer förminskade genom krigets bördor, bevarade det svenska folket från att allt för mycket hängifva sig åt begäret att vidtaga förändringar till något nytt och kostsamt, så springer det dock genast i ögonen, att man der och hvar i landet och inom alla samhällsklasser får höra klagomål just öfver onödigt och skadligt prål.
Hvad bondeklassen beträffar hänvisa vi till Gustaf Wasas förmaningar till menige man. De bättre och allvarligare bland folket underlättade härutinnan de bemödanden, som utgingo från konungamakten. Ehuru tillhörande den följande tiden, anse vi oss här kunna anföra följande beslut, fattade på ett prosteting i Ryssby rörande detta ämne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
