Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs omgifning vid faderns död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke se på gåfvans ringhet utan på gifvaren, som till
lifvets ända skulle förblifva hans trogne broder och
svåger.»
Om hertig Johans liksom Carl Filips hertigdömen hafva
vi i föregående del talat, och vi påpeka dem endast
här såsom underlaget för hertigarnes makt och en
jordmån, hvarur väl nu som i den förflutna tiden
inbördes strider kunde uppväxa. Tillstymmelser
till split visade sig verkligen, ehuru flera
omständigheter, och i första rummet själsadeln så väl
hos Gustaf Adolf som hos hans broder och syskonbarn
förtogo dem deras udd.
En blick på enkedrottningen, den styfva och stränga
Christina, modern och svärmodern till dessa barn,
ger oss tillfälle att öfverse äfven de nämnda
förhållandena rörande konunga- och hertigdömena.
Drottning Christina var en kraftfull och manhaftig
qvinna, stark till både själ och kropp, utrustad
med ett skarpt förstånd och en fast vilja, men
tillika häftig till lynnet och oböjlig, när det var
fråga om att straffa en felande. Liksom sin herre
och man iakttog hon i sin hushållning sparsamhet,
som på ålderdomen urartade till girighet. Till
sitt yttre var hon – för att fullborda det utkast
till hennes bild, som vi i det föregående lemnat
– storväxt och starkt byggd. Hennes anlete var i
allmänhet välbildadt och vackert, men under den höga,
breda pannan framblickade ett par stora blå ögon,
hvilkas skärpa var genomträngande och gaf det hela
ett uttryck af både höghet och hårdhet. Till följd
af sin starka kropp kunde hon utan olägenhet följa
sin herre på de besvärligaste resor och var genom
sin raskhet och drift vuxen att sköta styrelsen, då
konungen nödgades draga ensam öfver hafvet till kriget
i Lifland. Också kunde Carl med fullt förtroende
sätta henne i spetsen för riket vid sitt frånfälle,
oaktadt de hårda yttranden, som han på sistone fälde
öfver henne. Liksom han var äfven hon ett föremål för
det gamla högadeliga partiets hätskhet. Man kallade
henne »den förbannade holsteinska nattpredikanten»,
med afseende på det inflytande, hon utöfvade på Carl,
och sade »att hon var den Eva, som först lockat honom
att bita i riksäplet».
Sina barn älskade och vårdade hon med både ömhet
och allvar. Dock egde sönerne i första rummet
hennes kärlek och företrädesvis den yngre, Carl
Filip. Hon var dennes förmyndare och kom såsom
sådan att stundom intaga en ställning emot konungen,
hvilken blef tydligare i samma mån som denne visade
sig kunna uppbära konungakronan med höghet, kraft och
lycka. Äfven med afseende på sitt lifgeding visade
hon en egenmäktighet, som gick rikets rätt väl nära,
såsom då hon dref oloflig utrikes handel och på intet
vis ville afstå derifrån.
Här visade hon sig svag, och det gick så långt, att
hon icke skydde att begagna sig af spejares sqvaller,
som hon till och med delgaf den yngre sonen, utan att
besinna, huru lätt derigenom ovilja och hat kunnat
utsås i ynglingasinnet. Ty för Gustaf Adolf voro de
olägenheter som vållades konungen genom den stora
andel af riket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
