- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
19

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf blir konung

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förrädarnes tal, som utan tvifvel före riksdagen
»skulle blåsa allmogen allehanda lögn i öronen».

Mycket bekymmer ingaf ock krigsfolket och
dess aflöning. Utan tvifvel är orsaken till
allmogens klagan i väsentlig mån att söka i den
sjelfsvåldiga framfarten af det myckna främmande
krigsfolket. »Konung Carl» – heter det i tvänne
skrifter, hvilka äro stälda till Gustaf Adolf och
ständerna kort efter Carls död, dock utan att vara
undertecknade af något namn – »hafver indragit i
landet en hop främmande, icke folk, utan djeflar,
som hvarken frukta Gud eller menniskor, utan få
lefva och göra som dem synes på bygden i bonde- och
prestgårdar och i städer draga omkring med liderliga
qvinfolk, röfva, stjäla, våldgästa, borttaga och
utrida böndernes hästar, slå undersåtarne liksom
osjäliga kreatur, så att prester, bönder och annat
svenskt folk icke var mer aktadt af det främmande
krigsfolket än hundar.»

Man skulle knappast tro, att sådant verkligen timat,
utan vara färdig att taga dessa beskyllningar för
öfverdrifna, om de icke bestyrktes af fullt bevisliga
tilldragelser. Så omtalas i kronans räkenskap för
år 1609, att det främmande krigsfolket i staden
och på malmarne bortröfvat mycket kronans boskap
och icke kunnat hindras, hvarken med ondo eller
godo. Liknande klagomål inkommo till regeringen
från flera håll. Allt hvad som kunde göras för att
hämma det onda från regeringens sida gjordes, men
så inrotadt var sjelfsvåldet, att ännu ett par år
derefter kunde hundra skottar och annat främmande
krigsfolk i grannskapet af hufvudstaden hota Abraham
Brahes gård Rydboholm och, då de skrämdes derifrån,
uppbränna Frögård och bedrifva allahanda röfverier
bland allmogen. Abraham Brahes son, den sedermera
s. k. »unge grefve Per», har i sin »tänkiebok»
(dagbok) bland andra minnen från barndomen antecknat
äfven detta. »Det nämnda krigsfolket», säger han,
»lägrade sig på ängen vid kyrkan,[1] och stängdes
huset (slottet) till med redskap till värns för deras
röfveris skuld». Denna omständighet synes hafva afböjt
det tillämnade anfallet på slottet. »I stället brände
de upp Fröö gård och drefvo illvilja på bönderna».

På utsatt tid började riksdagsmännen samla sig
till Nyköping. Då, i elfte timman, märkte man ett
förbiseende som blifvit begånget, nemligen att
icke krigsbefälet såsom vanligt blifvit kalladt,
äfvensom att endast två prester från hvart stift
blifvit kallade i stället för en af hvart härad, och
i största hast utfärdade vederbörande kallelsebref
till dessa – det var den 29 November 1611, således
två dagar före riksdagens öppnande.

Emellertid ankom hertig Johan och höll sitt intåg
i staden den 4 December med vanlig prakt och ståt
i spetsen för Östergötlands adel och sina tjenare,
inalles 300 hästar. Först den 10 December kunde
till följd af ofvannämnda skäl riksdagen högtidligen
öppnas. Det skedde med gudstjenst, hvarpå samtliga
ständerna gingo upp i stora salen på


[1] Östra Ryds kyrka är belägen strax invid Rydboholms slott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free