Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf blir konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nyköpings slott. Här inträdde de trenne hertigarne,
först Johan, så Gustaf Adolf och Carl Filip,
och den förstnämnde öppnade riksdagen med ett
tal om anledningen till densamma, hvarpå han bad
ständerna följande dag klockan 1 samlas på rådhuset,
då riksdagsfrågorna skulle dem föreläggas.
Följande dagen framstäldes i enlighet med rådets
tillstyrkan först af allt den frågan: »Om ständerna
ville förblifva vid de förra besluten rörande
regeringen och tronföljden». Härpå svarades
ståndsvis ja och hemstäldes till enkedrottningen,
hertigarne och rådet att på tjenligaste sätt bestyra
om riksstyrelsen. Nu inlemnade hertig Johan till
rådet och särskildt till Gustaf Adolf de vilkor,
hvarunder han ville vidhålla de förra besluten och
sin afsägelse af kronan. De voro stora. Han begärde
antingen hela Finland eller hela Vestergötland,
eller med bibehållande af Östergötland antingen en
betydlig del af nuvarande Skaraborgs län eller norra
hälften af nuvarande Kalmar län. Dessa fordringar,
hvilka stöddes på anförda skäl, kunde hafva vållat
stora ledsamheter. Men hertigen var en fromsint
herre, som behjertade rikets farliga belägenhet, och
uppträdde alldeles icke med någon häftighet. Mycket
bidrogo ock Göran Gyllenstiernas råd att stämma
honom till foglighet. Mot tillökning af fyra härad
i Vestergötland, rättighet att få tillbyta sig de
kungliga gods, som voro belägna i hertigdömet, samt
löfte om betalning för hvad som af hans arf efter
modern blifvit användt till kriget, lät han sina
öfriga påståenden falla, bekräftade sin afsägelse af
kronan och afstod från all delaktighet i styrelsen,
ehuru han enligt Norrköpings förening skulle förestå
den, tills Gustaf Adolf fylt 18 år, och sedan deltaga
deruti, tills Gustaf Adolf hunnit 24 års ålder.
Sjelfva det offentliga öfverlemnandet af makten åt
Gustaf Adolf försiggick i stora slottssalen, dit
ständerna blifvit efter slutad gudstjenst tillsagda
från predikstolen att infinna sig kl. 9 f. m. Det
var den 16 December. Här öfverlemnade hertig Johan
regeringen åt Gustaf Adolf, fattade derefter hans
hand och önskade honom lycka, bedjande honom regera
efter Guds ord och Sveriges lag. Hertigen ville strax
lemna honom företrädet och stiga på hans venstra sida,
men detta vägrade Gustaf Adolf.
Derefter uppträdde Axel Oxenstierna – han blef
i Januari 1612 rikskansler – och höll ett tal
å enkedrottningens vägnar, hvari hon afsade sig
riksstyrelsen, eftersom Gustaf Adolf redan ingått
i sitt 18 år, och bad ständerna å sin sida erkänna
honom för fullmyndig och regerande konung. Sedan
derpå hertigarne aflägsnat sig, reste sig riksdrotsen
Magnus Brahe och bad ständerna gå afsides och rådslå
ståndsvis samt efter måltiden skicka två eller tre
till honom med muntliga svar, hvaraf sedan riksrådet
ville sammanfatta ständernas allmänna svar.
Nu öfverlades och inlemnades ständernas besvär, och
konungaförsäkran uppsattes. Derunder gingo dagarne
till den 23 December. Då samlades man åter på slottet
kl. 9 och öfverlade gemensamt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
