Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jemtland och Herjedalen hade redan året förut blifvit
tagna i besittning af svenskarne, och Gustaf Adolf
gjorde allt för att försäkra sig om bibehållandet
af dessa landskap, men oenighet mellan de högre
embetsmännen samt en våldsam och egennyttig behandling
af allmogen gjorde det omöjligt för den svenska
regeringen att vinna tillgifvenhet i dessa bygder.
Konung Christian i Danmark hade mindre svårigheter
att bekämpa än Gustaf Adolf. Han blef ock förr färdig
med sina rustningar. Kalmar låg honom synnerligen om
hjertat. Han befarade ett anfall från svenska sidan,
innan han hunnit förstärka besättningen derstädes, och
han skref till befälhafvaren: »Kommer Gustavus till
dig, så traktera honom efter lägligheten väl. Innan
laget får en ända, vill jag med Guds hjelp komma med
till banketten. Vale.» – Dit kommo också i början
af April fjorton stora, danska örlogsskepp jemte en
mängd lådjor.
Den danska flottan var i alla afseenden väl
utrustad. »Det var icke fartyg», yttrar en fransk
historieskrifvare, »utan det var mäktiga fästningar,
som flöto på vattnet. – Om oceanen haft ögon, skulle
han hafva beundrat denna flotta.» Landthären skall
hafva uppgått till 40,000 man. Den ryckte ur sina
vinterqvarter i början af April och mönstrades vid
Helsingborg. Den delades i tvänne delar, af hvilka
konungen sjelf förde den ena och Gerdt Rantzau
den andra; den förra var ämnad mot Elfsborg och
Gullberg, den senare mot Öland. De skulle, sedan
dessa orter blifvit tagna, från motsatta håll rycka
mot Jönköping.
Både till lands och sjös nalkades fienden
Elfsborg. Detta slott låg på en hög klippa,
och försvarsverken deromkring voro förbättrade i
enlighet med de åsigter, som gjort sig gällande i
den nederländska skolan. De utgjordes af en dubbel
vall med fem bastioner och en murad ravelin framför
hvarje bastion, vidare af en djup graf, en betäckt
väg och några utanverk. Bland de senare var redutten
på Skinnareklippan det förnämsta; den beherskade
så helt och hållet hufvudfästningen, att dess
bibehållande ansågs omöjligt, sedan utanverket tagits
af fienden. Denna redutt var försedd med pålverk oeh
omgifven af en bred graf. I det inre af fästningen
reste sig trenne stora, runda torn, hvarjemte ett
mindre torn var uppfördt vid ett så kalladt hornverk
nära sjön.
Befälhafvaren på denna fästning, Olof Stråle, hoppades
visserligen kunna försvara densamma, men Elfsborg hade
ännu, när de fiendtliga skarorna började visa sig,
icke mer än 400 mans besättning. Det var i de första
dagarne af Maj, som danskarne ankommo. Fyrtiotvå
örlogsfartyg lågo der framför, och manskap och
belägringsredskap framfördes. Nu skref Stråle och
begärde sitt entledigande samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
