Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sönderskjutna, att han kunde tänka på stormning. Hammarsköld
sjelf insåg omöjligheten att kunna afslå en sådan och
gaf derför vika för besättningens föreställningar att
dagtinga. Härpå ville emellertid icke Rantzau ingå,
med mindre än att Hammarsköld sjelf utlemnades. Men
nu började borgfolket ropa från muren, att förr
skulle de tända eld på krutkammaren och spränga sig
i luften eller låta nedhugga sig till sista man,
än de öfvergåfvo sin fältöfverste. Utan tvifvel
betänkte sig Rantzau, innan han vågade en storm mot
en så beslutsam fiende, och denna omständighet jemte
de föreställningar, som gjordes honom af flere bland
det danska befälet, förmådde honom att gifva vika och
låta Peder Mikelsson inbegripas i dagtingan. Denna
uppgjordes på sådana vilkor, att besättningen skulle
få uttåga med undergevär och enskild egendom samt
öfverföras till någon svensk hamn, men fanor och alla
slags krigsförråd skulle lemnas qvar. Tillika måste
Hammarsköld utfästa sig att icke på tre år strida
mot danskarne.
Denna dagtingan bröts dock genast af fienden. Det
uttågande manskapet plundrades, ja, många afkläddes
in på bara kroppen och mördades. Det skedde under
förevändning att svenskarne fört med sig några
påsar krut, men Hammarsköld betraktade sig på grund
häraf löst från sin förbindelse, så att han efter
öfverkomsten från Öland genast åter var verksam
mot fienden. Öland, som kostat danskarne så mycket
bekymmer och besvär, hemsöktes med mord och brand,
dess prester bortfördes i fångenskap till Köpenhamn
och på flera ställen uppfördes skansar för att
betvinga de djerfva och mot sitt fädernesland trofasta
öboarne, hvilka tvungos att svära konungen i Danmark
trohetsed.
Nu gälde det för Rantzau, enligt den allmänna planen
för sommarfälttåget, att gå mot Jönköping. Den 29
Juni eller samtidigt med konung Christians återkomst
från sitt tåg inåt norra Vestergötland, ryckte Rantzau
till Ålem och derifrån till Högsby. Den förhuggning,
som bönderne här uppkastat, togs med storm, och tåget
fortsattes efter några dagar mot Vimmerby.
Men det var att tåga genom en ödemark. Här i
skogsbygden, der bergen stodo höga och skyddande
och öfver allt lemnade förträffliga bakhåll,
här började på denna sidan det s. k. lilla
kriget. Bönderne hade förstört sina hus, upprifvit
broarna öfver vattendragen och intagit skogarna,
der de lurade på hvarje fiendtlig truppafdelning,
som aflägsnade sig från hufvudhären. Här och der
uppkastades förhuggningar, som måste tagas med
storm. De skogklädda bergen och dalgångarne stodo
der så lugna i sin vilda ödslighet, men lugnet bar
faror och död i sitt sköte.
Den 6 Juli kom Rantzau tågande till Vimmerby, men han
fann staden öfvergifven och öde. Invånarne hade flytt
och tagit med sig allt förråd, så att Rantzau måste
skicka en afdelning af sin här till Vestervik för att
skaffa lifsmedel. Äfven denna stad fans öfvergifven,
när danskarne kommo, och blef uppbränd. Hammarsköld
hade lyckats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
