Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett danskt ströfparti hemsökte åter Madesjö kyrka
och presthus – det var den 6 September 1612 – och
ämnade äfvenledes göra ett besök hos den rike Sven
på Ebbehult. Denne hade emellertid i god tid fått
kunskap om danskarnes uppsåt och samlat allmogen i
skogen. Sjelf gick han förklädd till tiggare framåt
vägen till kyrkan och satte sig utmed vägkanten vid
Nybro helt nära prestgården. Det dröjde icke länge
förr än de fiendtlige ryttarne kommo ridande. När
anföraren fick se tiggaren, stannade han och
frågade, i det han kastade till honom en penning,
»om han kände Sven Håkansson och om han kunde visa
vägen till Ebbehult.» – Ja, det kunde tiggaren,
och så linkade han i väg. Men emedan han låtsade
sig vara mycket halt, lät dansken honom sitta upp
bakom sig på hästryggen. Nu gick det raskt framåt,
och de befunno sig snart ett godt stycke framför det
öfriga krigsfolket.
När de så kommit ett stycke från landsvägen upp i
backarne mellan Fagerbron och kyrkan, der en väpnad
bonde stod gömd bakom hvarje trädstam i skogen,
hoppade hastigt den förmente tiggaren af hästen,
ryckte fram en hjullåspistol under kläderna och
sköt den danske herren, så att han stupade på
stället. Sjelf skyndade Sven undan till bönderna,
hvilka nu på det öfverenskomna tecknet rusade fram
från alla håll. Hela den danska truppen blef till
större delen nedgjord. En ringa hop lyckades slå sig
igenom, men en fjerdingsväg derifrån råkade desse ut
för en förhuggning vid ett kärr, der äfven de blefvo
nedhuggna, så att icke en af denna fiendeflock kom
tillbaka till Kalmar.
Kärret, hvarest i senare tider funnits vapen,
kallas ännu Jutekärret, och bron som leder deröfver,
Jutebron. I Madesjö kyrka förvaras tvänne värjor,
som Sven Håkansson skall hafva burit; likså lemningar
af en fana, som skall hafva varit hans.
På detta sätt – ty denna händelse i Madesjö är icke
den enda från detta bondekrig mot danskarne – var
det omöjligt för fienden att vinna någon afgörande
framgång i Sverige. Han innehade de tvänne fasta
punkterna Kalmar och Elfsborg, men derutöfver hade
alla hans försök strandat mot den unge svenske
konungens vaksamhet och den svenske bondens
fosterlandskärlek.
Att Gustaf Adolf skulle vara benägen till fred,
det finner en hvar. Men äfven konung Christian var
det. Dertill bidrog det missnöje med kriget, som
fans hos den högre adeln i Danmark. Man fruktade,
att Christian, om han genom sina segrar blefve för
mäktig, skulle vända sig mot sin egen adel – »skulle
tilläfventyrs blifva stolt och undertrycka dem och
deras frihet» – skref svenska rådet till Gustaf
Adolf. De vunna framgångarna i Sverige motsvarade
icke heller på långt när de stora ansträngningar, man
underkastat sig. Slutligen fruktade Christian sjelf
ett förbund mellan Sverige och Nederländerna. Detta
allt samverkade att framkalla längtan efter fred inom
Danmark.
Tvänne sändebud från konung Jakob i England, Spens
och Armstreuter, ankommo på sommaren 1612 till de
nordiska konungarne för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
