- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
47

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Danmark - Det ryska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man vet icke, hvad Spens fick, men att det icke var
obetydligt, kan man sluta deraf, att hans betjent
fick en skänk af 1,100 daler.

Det var en dyrköpt fred. Och likväl var Gustaf
Adolf ett ögonblick färdig att underteckna ännu
hårdare vilkor – så stor var nöden här hemma. Någon
landafträdelse skedde icke, men från vesterhafvet var
Sverige helt och hållet utestängdt, och utsigterna
att kunna åstadkomma den lösesumma, som fordrades för
att återvinna fast fot vid detta haf, voro så mörka,
att konung Christian i Danmark helt visst icke var
den ende, som lefde i den tron, att den tillfälliga
afträdelsen af Elfsborg skulle blifva evärdelig.

Vi skola i det följande se, huru denna sak utvecklade
sig, och öfvergå nu till skildringen af det ryska
kriget, hvilket af de återstående två ärfda krigen
var det som först slutade.

Det ryska kriget.



Huru detta krig började, hafva vi i det föregående
omtalat, äfvensom den lysande framgång, som den
svenske fältherren Jakob Pontusson De la Gardie
dervid hade, då han eröfrade Kexholm och Stora
Nowgorod samt förmådde ryssarne att fästa sina tankar
på en af konung Carls söner vid det storfursteval,
som der skulle ega rum. Valet af Uladislaus hade
väckt, snart sagdt, ett allmänt missnöje, som ökades
af de polska truppernas uppförande, hvilka drefvo
gyckel med den grekiska trosbekännelsens dyrbara
och heliga föremål. En rysk här samlades och tågade
mot Moskwa, som polackarne uppbrände, så att blott
det af dem besatta Kreml der qvarstod. Men äfven
denna ryska här, som utgjorde liksom uttrycket för
den ryska nationaliteten, blef ett rof för inre
söndring, sedan dess anförare Läpunow blef mördad
af kosackerna. Emellertid biföll denna här – som i
sina tält bland den förstörda hufvudstadens askhögar
förestälde »de muskowitiska ständerna» – det af De la
Gardie frarnstälda nowgorodska förslaget om en svensk
konungason till czar. Dertill bidrog nationalhatet
mot polackarne lika mycket som den öfvertygelse,
hvilken af Butturlin uttalades till De la Gardie
före Nowgorods eröfring, »att en undersåte icke
kunde blifva en välsignelserik czar», hvarför det
var nödvändigt för Rysslands väl att hemta sitt
öfverhufvud från utlandet. Förslaget om en svensk
czar omfattades med värma, och de förnämste invånarne
i norra Ryssland vid Hvita hafvet förklarade sig
vilja, så fort den svenske hertigen anländt, till
honom utbetala en skatt, som skulle användas till
rustningar mot polackarne. Ryssarne på Nöteborg åter
förklarade, att de ville uppgifva fästningen genast,
så fort den svenske konungens son komme; icke förr,
men då. »Om han komme i afton, ville de uppgifva
slottet i morgon, men icke förr, låge ock de svenske
derunder i tio år».

Så stodo sakerna, då Carl IX dog. Förhållandena
förändrades nu i väsentlig mån. Frågan om den
blifvande storfursten i det stora


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free