Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med lämpa bevekas dertill, att de ville honom (Gustaf
Adolf) för deras herre vedertaga; dock skulle detta
allt ske oförmärkt.»
Gustaf Adolf tänkte i första rummet på Sverige. Kunde
han som Sveriges konung blifva ryssarnes herre, så
vore den svenska makten för längesedan betryggad
mot de faror, hvilka då såsom åskmoln summo
kring den svenska synranden, nemligen från Polen
och Danmark. Lyckades åter icke detta, så måste
Sveriges väl betryggas genom landvinning åt denna
sida. Nowgorodska furstendömet är en förborg för
Finland och för Sverige – heter det i det ofvannämnda
meddelandet till hertig Johan – och det skulle,
om man försäkrade sig om dess besittning, blifva
till stor vinst för svenskarne för »de kosteliga
varor, som der falla», och hvilka med lätthet kunde
öfverföras till det närbelägna Sverige. Förlorade
Sverige nu Nowgorod, skulle polackarne bemäktiga sig
denna landsända, och sedan kunde de utan motstånd
underlägga sig hela Finland, »efter som riksens
lägenhet nu vore». Under hela tiden är han tveksam
med afseende på sin broders val, och när slutligen
denna skulle öfverresa till Ryssland, uttalar han
till De la Gardie sina farhågor för framtiden och de
stridigheter, som kunde uppstå mellan de båda rikena,
helst som Carl Filip måste afgifva en förbindelse
med afseende på sina skyldigheter som svensk hertig.
Men härutinnan voro konungen och De la Gardie af
olika mening. Den senare, som hade tillfälle att på
nära håll se sakerna och visste, huru omöjligt det
var att förmå ryssarne till ett val, som skulle
vara efter Gustaf Adolfs önskan, hade svårt att
reda sig mellan konungens uppfattning å ena sidan
och verkligheten å den andra. Ville han icke sjelf
alldeles bryta sönder sitt verk, så måste han med
ryssarne afhandla om hertig Carl Filip och i hans namn
mottaga hyllning af eröfrade orter. Det är naturligt,
att detta skulle misshaga konungen, som skref till De
la Gardie – det var i December 1612 – »att han ej bort
så uttryckligen försäkra invånarne i Nowgorod om Carl
Filip till regent, utan snarare tillspänna tygeln och
hålla dem inom sina skrankor». De la Gardie lyckades
dock lätt afvända konungens missnöje genom nya bref –
af den 17 Januari och den 28 Februari 1613 – hvari han
förklarade rätta förhållandet med hvad han gjort och
att han alldeles icke gifvit ryssarne friare tyglar än
han bort. Gustaf Adolf, som var stadd på uppresa till
Stockholm efter slutad fred med Danmark[1], besvarade
från Vesterås De la Gardies bref och bad fältherren
»tryggeligen förse sig till honom» samt förklarade
sin mening hafva varit att blott underrätta honom
om Sveriges tillstånd; »ty han visste väl, hvad
folk ryssarne voro, att man under fred och vänskap
alltid måste hafva det ena ögat stäldt på krig och
fiendskap». I ett följande bref af den 29 April säger
konungen, »att hans egen första åsigt i ämnet haft sin
grund i okunnighet och ett i hast fattadt betänkande
om sakernas ställning». Till ett ytterligare bevis
på konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
