Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungens närvaro önsklig – nog af, konungen skyndade
efter rikskanslerens afresa till belägringshären vid
Augdow. Hans ankomst och det lifvande inflytande,
som hans personlighet utöfvade på befäl och
manskap, visade ock snart åsyftad verkan. Man må
icke förbise den förlamande inverkan, som nöd och
brist ständigt utöfvade, när man här ser den unge
konungen uppträda framför det fiendtliga fästet. Han
skref dagarna efter sin ankomst, »att krigsfolket led
af hungersnöd» och påminner om skyndsam tillförsel
af lifsmedel till lägret – och härunder måste han
uppträda med den yttre glans, som höfdes en konung,
ej blott för ryssarnes skull, utan äfven för sina
egna krigares. Det gör dervid ett eget intryck att
läsa om huru hans drabanter[1] visade missnöje öfver
den beklädnad, som de fingo strax före öfverfarten
till Narwa, en beklädnad som likväl var beräknad på
att upprätthålla kungligheten.
Skansar voro uppförda kring staden, och det svenska
och finska krigsfolk, som här var förlagdt, skulle
hindra fienden att inberga grödan på fälten omkring
staden. Säden skulle uppstaplas vid skansarna för
att komma de belägrande till godo. Under tiden
pådrefs mineringen. Cobrons och Mönnichhofens folk
utmärkte sig äfven här, och så fort en tillräcklig
muröppning åstadkommits af de svenska styckena,
stormades. Tvänne stormningar företogos, hvarvid den
tappre Mönnichhofen stupade. Men staden afbidade ej
en tredje storm, utan gaf sig genom dagtingan till den
svenske konungen. Det skedde den 10 September 1614.
Dermed slutade Gustaf Adolfs första fälttåg mot
Ryssland. Han återvände från Augdow till Narwa,
hvarifrån han begaf sig till Reval och derifrån
till sjös genom Åländska skärgården hem till
Stockholm. Resan gick långsamt, emedan han uppehöll
sig på Åland med elgjagt. Jakob De la Gardie
fick äfven tillstånd att öfver vintern fara hem
till Sverige, liksom ock en del svenskt krigsfolk
fick hemlof. Först nu vid sin hemkomst träffade
De la Gardie sin vapenbroder och vän Carl Carlsson
Gyllenhjelm, som detta år utvexlats. Han hade ankommit
till konungen i Finland och der erbjudit sin tjenst
i det pågående kriget, men erhållit tillstånd att
få resa hem. Han förde med sig de jernkedjor, med
hvilka han varit bunden, till ett minne af det svåra
fängelse, som han utstått.
I sammanhang med 1614 års fälttåg, som beröfvade
Sverige så många tappra och förtjenstfulla
officerare, må vi anföra, huru den ofvannämnde
hertig Julius af Sachsen slutade sin bana i
Sverige. Enkedrottning Christina hade af någon
anledning anstält en fest, hvarvid konungen
och hertigen samt många förnämlige män voro
närvarande. Ibland dessa befann sig den tappre och
bepröfvade Nils Stjernsköld, hvilkens glada lynne
manade honom att deltaga i dansen, oaktadt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
