- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
68

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf och Ebba Brahe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underrättar Gustaf sin »hjertans allerkäraste fröken» i
bref af den 21 Juli. »Så tackar jag Gud» – skrifver
han – »att hennes majestäts sinne är så till vida
bevekt, och hoppas, att I min aller käraste således
svarar H. M., att H. M. ingen misshag (hvilket
Gud förbjude) till eder fatta må.» Han gifver
henne tillika råd, huru hon skall förhålla sig, när
enkedrottningen skall spörja henne till, om hon ville
vänta. Hon skulle icke visa sig alldeles okunnig
om saken, icke heller vara mångordig i sitt svar,
utan säga med få ord, att hvad drottningen täcktes,
det ville hon ock göra. Kunde hon denna gången svara
H. M. till behag, så hoppas han, att allt skulle få en
god ända, men beder henne underrätta, »om H. M. hade
något talat och huru H. M. sig mot eder ställer».

Enkedrottningens syfte med tidsutdrägten var, att så
väl den unge konungen skulle komma på andra tankar,
som fröken Ebba kunna bringas att afstå från sin
höge älskare och knyta andra band. På den förre
sökte hon sjelf med moderlig myndighet inverka och
biträddes dervid af de förnämsta i riket, af sjelfva
Axel Oxenstierna, hvilken på konungen utöfvade det
största inflytande. Denne man såg dock saken ur en
högre synpunkt och förestälde konungen nödvändigheten
att för högre statsorsaker uppoffra sin enskilda
böjelse. Andra hade icke så ädla bevekelsegrunder,
mången leddes af afund. Men Gustaf Adolf var trofast
i sin kärlek. Han förklarade bestämdt, att han ville
afbida den utsatta tiden och gladde sig innerligt åt
hoppet att en gång med moderns bifall få hemföra sin
sköna Ebba som sin brud och Sveriges drottning. Detta
åter var alldeles emot enkedrottningens beräkning,
och den arma fröken fick uppbära hela tyngden af
hennes bitterhet och hennes stickord, hvarvid som
förut hennes hoffolk var henne behjelpligt.

Gustaf Adolf harmades djupt häröfver, och
nu föranstaltade han, att fröken Ebba fick
komma ifrån hans stränga moders hof och flytta
till gamla enkedrottning Katarina Stenbock på
Strömsholm. Ständigt bar han hennes bild i sitt
hjerta och skref ofta till henne, ehuru det synes
af ett bland hans bref, som om de icke kommit fram,
utan blifvit af ovänliga händer försnillade.

»Fugelen uppå grönan qviste,
Djuren uti marken villa,
Skulle, hvar de min sorg viste,
Mig hjelpa tårar att förspilla.
        Echo mitt rop
Förmerar med sitt ljud en stor hop
Emellan dessa berg och dalar» –


sjunger den kunglige älskaren i ett af de
kärleksqväden, som han skref till Ebba Brahe[1]. Efter
återkomsten till Narwa från Augdow 1614 i September
skref han och klagade, att han i så många månader


[1] Hela visan uttalar älskarens sorg
öfver den älskades hårdhet, som ej ville bönhöra
hans ömma kärlek. Trenne sådana visor finnas af
Gustaf Adolf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free