Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vagnshästar uppköptes i Tyskland, och adeln med sina
fruntimmer fick befallning att på tillsägelse vara
färdig till konungens högtidliga mottagande. Men
konungen bedrogs i sin väntan. Johan Sigismunds
sjuklighet tilltog, och detta vållade uppskofvet
med resan. Kurfursten dog samma år den 23 December
och efterträddes af sin son Georg Wilhelm. Han var
reformert liksom fadern och såg af samma skäl ogerna
giftermålets fullbordan. Hade icke hans moder,
kurfurstinnan Anna, varit den qvinna hon var,
så hade må hända hela denna handel fått en annan
utgång. Ty flere furstar och företrädesvis Sigismund
i Polen sökte motverka en närmare förening mellan
Brandenburg och Sverige. Sigismund friade till och
med till Maria Eleonora för sin son Uladislaus, och
den nye kurfursten, som var angelägen att stå väl
hos sin länsherre för Ost-Preussens skull, hade nog
villfarit konungens önskan, om icke hans moder satt
sig deremot.
För att då göra slag i saken beslöt Gustaf Adolf
att sjelf resa öfver till Tyskland. Äfven denna
resa företogs i den största hemlighet. Pfalzgrefven
Johan Kasimir, hvilken några veckor förut hemkommit
som sändebud från den nu mera till konung i Böhmen
utvalde kurfursten af Pfalz[1], skulle vara honom följaktig och dessutom några få personer. Endast de
förnämste af rådet så väl i Stockholm, som i Berlin,
hade kännedom om resan. I slutet af April lemnade
konungen Stockholm och ankom till Berlin i Maj. Man
har ett utkast till en beskrifning om denna färd af
Gustaf Adolfs egen hand.
»Lördagen kommo vi till Berlin» – heter det här
– »natten tillförene lågo vi i en by som hette
Blisendorp; derifrån följde min svåger först till
Potsdam, och der fingo vi bref af unge kurfursten,
och som vi det fingo, redo vi till Sällendorp.»
Der träffades en utskickad från Berlin, med hvilken
aftalades om ankomsten dit till staden, och sedan
konungen skilts från pfalzgrefven, sin svåger, red han
med sina få följeslagare in i Berlin. »Oss var nämndt
ett logement» – berättar han vidare – »hos Retzlou,
men när vi kommo dit, ansåg han oss för engelska
soldater och ville inte låna oss hus; äfven så hos en
annan. Ändteligen kommo vi in i Arnheimbs logement,
och der blefvo vi intagne. Arnheimb visste här intet
af, men kom ock derin och blef förfärad.» Genom denne
Arnheimb underrättade konungen kurfurstinnan om sin
ankomst och begärde veta, huru han skulle få tala
med henne.
»Gick för den skull klockan nio upp på slottet. Kom
rätt till predikans begynnelse. Vid jag kom uti
förmaket, der folket och junkrarne sutto, undrade sig
hvar man, hvad jag var för en och hvad jag ville.»
Konungen anför derefter hufvudinnehållet af predikan,
som handlade om rike mannen.
Sedan gudstjensten var slut, inkallades till allas
ytterliga förundran främlingen i kurfurstinnans
inre rum. Här sågo Gustaf Adolf och Maria Eleonora
hvarandra första gången öga mot öga, och båda funno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
