Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarandra öfverträffa förutgångna beskrifningar och
afbildningar. Maria Eleonora framstod vid sin
moders sida i hela sin ungdomliga fägring. Hennes
gestalt var smärt, hennes ansigte af en utmärkt
skönhet, den höga pannan omgifven af mörka lockar,
och fina, penslade ögonbryn hvälfde sig öfver de
stora, mörkblå ögonen. Gustaf Adolf stod inför den
rodnande furstinnan i hela glansen af manlig skönhet,
omsväfvad af de utmärkta egenskaper såsom krigare och
konung, hvilka ryktet burit före honom. Förlofningen
afslutades under moderns varma välsignelser. »Sedan
fördes jag» – säger konungen i sin berättelse – »uti
hertigens af Kurland kammare, samtalade om hvad som
passerat under resan. Under tiden blef måltiden färdig
och jag inbjuden att blifva till måltids. Vid jag nu
hertigen af Kurland dit följde, kallades jag allena
af allt manfolk derin och den lille af Kurland och
sattes till bords med både C. f.[1].»
Gustaf Adolf dröjde emellertid icke länge i
Berlin, utan företog derifrån en resa till sina
fränder i Pfalz, iakttagande under hela tiden
samma hemlighetsfullhet. Han kallade sig Gars, ett
ord uppkommet af begynnelsebokstäfverna i orden:
Gustavus Adolphus Rex Sveciæ, hvilka betyda
»Gustaf Adolf, Sveriges konung», och gaf sig ut
för att vara en svensk kapten. Vid ankomsten till
Heidelberg visste ingen mer än de äldste medlemmarne
af furstehuset hvem han var, och de behandlade honom
med så skenbar likgiltighet, att han allmänt antogs
vara en simpel adelsman i sin svåger Johan Kasimirs
följe. Konungen fick ock redan första dagen af sin
dervaro, då hofvet på aftonen gjorde en spatsertur,
erfara prof detpå. Såsom simpel kapten kunde han icke
åtfölja de furstliga personerna, hvilka gingo främst,
utan måste hålla sig till deras sällskap, som gick
på vederbörligt afstånd. Emellertid aflägsnade
han sig småningom från dessa och gick några steg
längre fram. Men detta väckte uppmärksamhet, och en
ung furstinna Katarina vände sig om och sade till
sin syster på fransyska, så att Gustaf Adolf hörde
det: »De der svenskarne måste vara ett näsvist och
odrägligt folk!»
Dagen derpå bar det icke bättre till, än att
en af hofherrarne ville genom Gustaf Adolf få
den nämnda furstinnan Katarina till drottning i
Sverige. Konungen skulle nemligen jemte några andra
af de svenska herrarne bese ett läger, och kansleren
Rusdorf blef utsedd till deras följeslagare. Han
fann mycket behag i umgänget med den bildade svenske
kaptenen och samtalade lifligt med honom under hela
färden. Till en början rörde sig samtalet om allmänna
ämnen. När konungen såg biskoparnes stora slott
och besittningar i dessa trakter, sade han: »Sådant
skulle icke min nådige konung i Sverige fördraga,
ty der hafva vi redan bragt dessa offerkonungar till
naturlig ordning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
