- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
75

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs giftermål

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– och berättade derjemte, hurusom en gammal munk
i Erfurt mot en ringa penning och blott för att
tillfredsställa hans nyfikenhet uppläst för honom
hela katolska messan.

Till följd deraf att kaptenen visade sig hafva så
noggrann kännedom om den svenske konungen, styrktes
kansleren i sin plan att genom honom kunna inleda
ett giftermålsförslag mellan furstinnan Katarina och
Gustaf Adolf, och började för att inleda frågan tala
om dennes goda egenskaper. »Han lär tala tyska och
fransyska alldeles fullkomligt!» – sade han bland
annat. »Ja» – svarade Gustaf Adolf – »han talar
det ungefär som jag!» – »Det är dock underligt» –
fortsatte Rusdorf – »att svenskarne så länge tillåta
sin konung förblifva ogift; rikets lugn beror likväl
på tronföljden.» Men då afbröt honom Gustaf Adolf,
sägande: »Svenskarnes konung ämnar förmäla sig efter
sin egen, icke efter deras vilja». Rusdorf gick nu
ännu längre och talade vidt och bredt om fördelarna
af ett giftermål mellan den svenske konungen och
den nämnda furstinnan, men Gustaf Adolf svarade
undvikande, och så afstannade samtalet i denna
riktning och länkades åter in på allmänna ämnen.

När de hemkommo från resan, begärde kansleren att få
veta den svenske kaptenens namn och tillade: »Det
vore lyckligt för mig att i Sverige ega en sådan
vän, i fall min herre vid något tillfälle skulle
sända mig till detta land.» – »Mitt namn är Gars»
– svarade Gustaf Adolf – »kapten öfver konungens
lifgarde, och jag lofvar eder icke allenast min
vänskap, utan ock min konungs synnerliga ynnest,
om edra vägar någonsin skulle ligga till mitt
fädernesland». Rusdorf blef sedan verkligen antagen
i Sveriges tjenst. Det blef efter återkomsten till
Heidelberg bekant, hvem kapten Gars egentligen var,
och furstinnan Katarina, som äfven fick kännedom om
det å bane bragta giftermålsförslaget, ändrade helt
och hållet uppförande mot den förmente kaptenen,
som hon visserligen icke vidare fann »odräglig».

Men Gustaf Adolf skyndade bort både från henne och
giftermålsförslaget och begaf sig hem. Den 1 Juli
återkom han till Stockholm.

Hemkommen tillkännagaf konungen i rådet sitt
frieri, som han med sin moders råd företagit och
rikskansleren utsändes med en praktfull beskickning
att fullborda giftermålshandeln och hemföra den
kungliga bruden. Åtta af kronans största skepp under
befäl af riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhjelm
medföljde för ändamålet. Konungen följde sjelf med
till Landsort och reste derifrån landvägen till
Kalmar, der furstinnan skulle stiga i land och der
han ville, att allt skulle vara i bästa skick till
hennes mottagande.

Som emellertid nya svårigheter yppade sig från
kurfursten Georg Wilhelms sida, fick Axel Oxenstierna
i uppdrag att icke genom några påminnelser vid
giftermålskontraktet om utstyrsel och dylikt gifva
anledning till tidsutdrägt, utan lemna sådant
helt och hållet till det kurfurstliga hofvets
behag. Rikskanslerens resa hindrades i början
af storm, och det största skeppet måste lemnas i
Elfsnabben; men sedan han väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free