Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolfs giftermål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ankommit till Berlin, gick allt lyckligare och
snabbare, än man kunnat vänta. Den unge kurfursten
sjelf var bortrest till Preussen, och kurfurstinnan,
som befarade svårigheter från hans sida, beslöt ställa
så till, att allt vid sonens ankomst vore en afgjord
sak. Derför uppsköt hon till och med kontraktets
underskrifvande, tills hon personligen träffade
konungen i Sverige. Hon säges äfvenledes hafva genom
en hemlig dörr, till hvilken hon ensam hade nyckeln,
gått ned i det hvalf, der de kurfurstliga klenoderna
förvarades, och af dem tagit så mycket, som hon på
ett ungefär tyckte kunna komma på Maria Eleonoras
arfslott. Tvänne bref, som ankommo från kurfursten,
hennes son, och från konungen i Polen, lemnades
ouppbrutna, emedan hon fruktade, att deras innehåll
skulle på något sätt draga ett streck öfver hennes
förehafvande. Färden från Berlin, som företogs i
största hast, gick till Braunschweig och derifrån
öfver Meklenburg till Wismar. Här stego de höga
resande – enkekurfurstinnan, en hennes yngre dotter
och en faster till Maria Eleonora utgjorde hennes
sällskap – om bord på svenska flottan.
»Mina giftermålssaker aflöpa sällsamt» – skrifver
Gustaf Adolf från Stockholm till sin svåger
pfalzgrefven (den 9 Sept. 1620). – »Fru moder
(enkekurfurstinnan) har skickat min brud till
Braunschweig. Brodern såge gerna, att anstånd blefve
tills efter riksdagen, skickar Belin till Danmark
.... Hvad deraf vill blifva, afbidar jag: emellertid
lofvar mig fru moder att följa till Braunschweig
och derifrån föra fröken till mitt skepp. Det blir i
sanning ett sällsamt hemförande, men hvad vill man
göra. Jag fruktar, det blir deraf ingen ordentlig
giftermålsförskrifning. Hvad eders kärlighet förmäler
i sin skrifvelse, att fru moder[1] hotar kurfursten,
kan jag väl tro, då e. k. känner seden i orten, men
e. k. kan försäkra derom, att, så länge kurfursten
icke hindrar mitt giftermål, vill jag förblifva
hans gode vän. E. k. ville ock råda kurfurstinnan
enkan, att hon råder kurfursten att behandla henne
sonligt. E. k. förstår väl allt bättre, än jag
kan uttyda det med dessa besvärliga ziffror»[2]. – Brefvet slutar med orden: »Jag drager i dag, vill Gud,
till Kalmar att ordna för min bruds ankomst.»
Konungens bref till sin svåger efter hemkomsten från
sin tyska resa andas den gladaste sinnesstämning,
så mycket som den politiska ställningen, hvilken icke
undgick hans blick, kunde tillåta honom att i ro njuta
fullbordandet af sin enskilda lycka. Det tecknade sig
äfven till att blifva ett godt år. »Detta år utmärker
sig menskligt att tänka på fruktbarhet», skrifver
konungen, och i ett annat bref i Juli: »Min fru
moder och broder äro friska och hela fäderneslandet är
friskt, och en rik välsignelse på hö och spanmål, Gud
gifve yttermera sin nåd, att det lyckligt måtte blifva
inhöstadt. I landet är det stilla, grannarne äro ock
stilla, min sorg är blott, huru jag måtte bekomma min
käraste härin» – och detta bidrog i sin mån att sprida
glädje i den så tidigt profvade konungens själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
