Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hindrade flottan att utlöpa, och medan man derunder
låg vid Elfsnabben, lät konungen sitt råd utfärda en
skrifvelse till polska rådet, att Gustaf Adolf genom
Sigismunds obillighet, genom den förnekade vänskapen
eller aftvungna ovänskapen nödgats emot sin vilja föra
krig mot Polen, under det samma rike var anfallet af
kristenhetens arffiender, turkarne.
Här utfärdade ock konungen sina med egen hand skrifna
krigsartiklar. Hären var uppstäld i full slagordning
på Årsta äng, och de kungliga fruntimren, äfven
enkekurfurstinnan af Brandenburg, som ännu var qvar
i Sverige, voro närvarande. Maria Eleonora blef sjuk
af sorg öfver konungens bortresa och nedkom med en
dödfödd dotter samma dag, som konungen afseglade. Den
24 Juli 1621 gick flottan till segels. Hans broder,
hertig Carl Filip, var med. Han hade sjelf enträget
anhållit derom, »på det han icke» – skref han till
Axel Oxenstjerna – »måtte räknas bland fäderneslandets
onyttige och odugse innevånare, och på det han måtte
få tillfälle att förvärfva sig någon krigserfarenhet».
Riksamiralen Gyllenhjelm förde befälet på flottan.
Fälttåget gälde Riga. Belägringen och eröfringen
af denna stad är den första märkliga händelsen i
fortsättningen af detta långvariga krig.
Flottan, som utgjordes af 30 krigsskepp, 9 jakter
och 109 transportfartyg, skingrades, så fort hon
kommit ut i sjön, af en häftig storm och dref flera
dagar omkring. Skeppet Scepter, på hvilket konungen
och hertigen befunno sig, kom till Pernau den 28
Juli. Den öfriga flottan hade under stormen lyckats
samla sig vid Runö, en liten ö midt i Rigaviken,
och hit kom befallning från konungen, att flottan
skulle begifva sig till Pernau, hvarifrån hon den
sista Juli afseglade till Riga. Här seglade hon fram
på redden bittida om morgonen den 1 Augusti.
Riga, som anlades af biskop Albert år 1200, är
belägen vid Düna-floden ungefär en god mil från
dess mynning, hvarest på en liten ö ligger fästningen
Dünamünde. Staden låg på norra flodstranden och var
omgifven af ett vidsträckt slättland. Rikt både på
folk och penningar, hade Riga flera gånger visat
sig kunna hålla stånd mot fienden. Också blef det
nu med en förvånande likgiltighet å Sigismunds och
polackarnes sida öfverlemnadt åt sig sjelft. Men
invånarne voro lifvade af en god anda. Man hade sökt
värfva krigsfolk, ehuru förgäfves. Från Sigismund
lofvades en undsättning af femhundra man. Men i staden
funnos blott trehundra knektar jemte något litet folk
på slottet. Flere skicklige utländingar hade deremot
mottagit anställning i staden. Borgarena arbetade
tillsammans med dem oförtrutet på fästningsverkens
förstärkning och voro beslutne att deltaga i striden
för sin stads försvar. De öfvade sig dagligen
tillsammans med sina söner och sitt tjenstefolk i
vapen och underläto intet, som kunde bidraga till
det åsyftade ändamålet. Man antager, att staden
hade omkring 30,000 innevånare, och att åttondedelen
deraf eller omkring 7,000 man utgjorde det stridbara
manskapet.
Förstäderna och en mängd landtställen stuckos i brand
för att icke tjena de belägrande till någon fördel,
på floden framför staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
