Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlades bevärade fartyg, och för att i förstone
bibringa fienden en föreställning om stora
försvarskrafter uppfördes ett läger på norra
stranden af Dünafloden ytterst vid mynningen. Det
saknade dock kanoner och var endast beräknadt
på att skrämma, som ock i någon mån lyckades.
Tidigt på morgonen den 1 Augusti kommo de svenska
skeppen seglande och fingo genast sigte på lägret,
som på afstånd tog sig väl ut. Man såg fanor svaja,
och genom krutröken från tätt fallande skott såg
man gevär blänka. Gyllenhjelm ansåg derför rådligast
att icke segla in i floden förr, än han förskaffat
sig närmare kännedom om det fiendtliga lägrets
styrka. Men fram emot aftonen uppstack en förfärlig
nordvestlig storm, som fortfor hela den följande dagen
och kostade svenska flottan ett par mindre fartyg,
hvilka drefvo i land och togos af fienden. Den 3
Augusti stillnade stormen så pass mycket, att man kunde
med båtar undersöka djupet och utmäta det med utlagda
tunnor. Den följande dagen beslöt Gyllenhjelm med de
förnämsta officerarne att gå in i floden och våga en
landstigning, kosta hvad det ville.
De stora skeppen med Jupiter i spetsen ordnades
efter hvarandra i en lång rad och efter hvart och ett
följde en båt med musketerare. Hela öfverste Seatons
regemente sattes ock på båtar för att landstiga
på södra flodstranden. Nu blef det en rörelse
i fiendelägret. »De braverade med skjutande och
fanesvängande» – skref en deltagare i detta tåg. Men
Gyllenhjelm lät icke vidare skrämma sig. Skeppen
fortsatte sin kurs, Seatons regemente verkstälde sin
landstigning, och nu» – heter det i de nyssnämnda
anteckningarna – »tände fienden eld på sitt läger
och tog till fötters inåt staden.» Amiralskeppet
fastnade på grund, men Gyllenhjelm lyckades tidigt
följande morgon varpa sig loss, och med gynnande vind
seglade skeppen uppför floden fram till Mühlgrabe,
der han genast gick i land och utstack ett läger samt
lät gräfva en skans. Under de närmast följande tre
dagarne landsattes krigshären, och den 9 eller 10
Augusti ankom konungen med Carl Filip landvägen från
Pernau, medförande förstärkning af finskt krigsfolk
under riksmarsken Jakob De la Gardie.
Nu omslöts staden åt norr, öster och söder af fyra
svenska läger. Det vid Mühlgraben, som låg norrut,
stod under riksmarskens befäl. Nordost derifrån på
Sandberget låg ett ännu större, der konungen sjelf
förde högsta befälet med hertig Carl Filip och under
dem grefve Filip af Mansfeld och Gustaf Horn. Öster
ut invid stranden vid ett gods, som hette Hintz,
låg det tredje under Herman Wrangel, och på södra
sidan på andra flodstranden Herman Fleming i den så
kallade Kobron skans. Det fjerde lägret under den
skotske öfverste Seaton låg närmare staden vid en
väderqvarn. Men på floden låg riksamiralen och Clas
Fleming med flottan och hindrade all tillförsel, så
att på det sättet staden var fullkomligt innesluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
