Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hertigen dog, det var mellan kl. 2 och 3 om
natten den 25 Januari 1622.
»Han hade ett högt förstånd» – säger konungen
vidare – »hade mod och hjerta till att genomgå hvad
verldens svek och ostadighet ock hade honom förekastat
. . . . Sina föräldrar till en tröst, hafver han
med sin broder konungen lefvat i broderlig kärlek
.... Men, o fädernesland, hvad hafver du mist? –
Först ett stöd i regementet. Din konungaslägt är nu
kommen igen på en mans person, som för tre år sedan
blomstrade med tre unge och vuxne herrar. Det göres
icke behof, att jag i detta sinne din sorg förökar,
i det jag upprepar hvad olycka och villervalla deraf
förorsakas skulle, om dig hände den olycka, att
du dig konung återigen betla skulle .... Till dig,
o fädernesland, hade han en rättskaffens kärlek. I
denna sista polska fejden ville han icke blifva hemma,
på det han med sitt exempel Sveriges unga ridderskap
uppväcka måtte till jemlik fosterlandskärlek.»
Det furstliga liket fördes om sommaren till Stockholm,
der det bisattes i Storkyrkan, och flyttades först
året derpå till Strengnäs, der det begrofs den 19
November 1623. Ungefär samtidigt dog Gustaf Wasas
enkedrottning Katarina Stenbock på Strömsholm, och
hon begrofs i Upsala i April 1622. Gustaf Adolf,
som öfvervar begrafningen, skref från Upsala till
sin syster pfalzgrefvinnan: »Som han (Carl Filip)
var mig närmare och min välfärd med hans beblandad
och mitt lif med hans förljufvadt, så sörjer ock jag,
icke obilligt, honom mest.»
Redan tidigt hade Carl Filip, liksom sin broder,
fattat tycke för en svensk herredotter. Det var
riksskattmästaren Seved Ribbings dotter Elisabet,
som vunnit Carl Filips kärlek. Han ingick också
med henne ett hemligt giftermål och gaf henne
dervid en skriftlig förbindelse att aldrig gifta
sig med någon annan, så länge hon förblef honom
trogen. Hans underskrift under äktenskapsförbundet,
som han egenhändigt uppsatte, lydde: »eder trogne man,
så länge jag lefver» – och hennes: »eder furstlige
nådes underdåniga tjenarinna, så länge jag lefver.»
Det uppsattes och underskrefs i Örebro den 5 Mars
1620. Elisabet födde efter hertigens död en dotter,
som fick namnet Elisabet Gyllenhjelm. Hon uppfostrades
hos farmodern, gamla enkedrottning Christina, och blef
sedan gift först med Axel Thuresson Natt och Dag och
efter dennes död med en Balthazar Marskalk. Hon var
en förträfflig hofmästarinna hos drottningarna Maria
Eleonora och Hedvig Eleonora.
Carl Filip var den siste svenske konungason, som haft
eget hertigdöme. Detta hemföll till kronan, liksom
förut hertig Johans och äfven enkedrottning Katarinas
lifgeding. Stora landskap och egendomar återföllo
härigenom till kronan, och det blef härefter grundsats
att icke vidare tilldela de yngre konungasönerna
sådana län, hvaraf man under den föregående tiden
haft en så sorglig erfarenhet. Ehuru förhållandet
mellan Gustaf Adolf och hans broder samt äfven hertig
Johan varit det bästa, hade dock vid flera tillfällen
tecken visat sig till oenighet och stridigheter,
som i en framtid kunde uppväxa. Mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
