Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidtogos till följd deraf kraftiga mått och steg för
att mottaga det hotade anfallet.
Gustaf Adolf besteg sjelf den svenska flottan
och seglade öfver till Danzig, på hvars redd han
ankrade dagen före Sigismunds ankomst till samma
stad. Denne hade med sin drottning, sin äldste son
Uladilaus och sin yngsta dotter i början af Maj
lemnat Warschau för att resa genom Preussen till
Danzig. Han firades härunder med ärebetygelser,
rika skänker och lysande tillställningar af alla
slag. I Thorn, der han och hans hof i trenne dagar
underhölls på stadens bekostnad, fingo fruntimren
företräde hos drottningen och öfverlemnade till henne
efter ett tal, som hölls af borgmästarens enka,
en med juveler smyckad guldkedja. Biskopen i Culm
gaf skänker till ett värde af 30,000 gulden. Den 1
Juli höll konungen sitt högtidliga intåg i Danzig. –
Det hela var en lustfärd som genom några halfva
åtgärder från Sigismunds sida fick en annan färg,
än det i sig sjelft egde.
Han lät nemligen lägga beslag på köpmansfartygen och
pressa sjöfolk samt gaf befallning om upprättandet
af ett läger. Men 4,000 man vid Olivas kloster och
några egna fartyg, som konungen hade, var visserligen
icke en utrustning, som behöfde injaga någon farhåga
i Sverige. Gustaf Adolf fann det ock snart. Men strax
efter sin ankomst affordrade han Danzig en förklaring,
att under stilleståndstiden inga fiendtligheter
skulle från dess hamn få föröfvas mot Sverige. Han
lät äfven taga några handelsfartyg. Tvä dagar efter
Sigismunds ankomst kom ett sändebud från staden till
konungen. Han hette Mittendorf och begärde, att de
tagna skeppen skulle utlemnas, samt sökte skingra
konungens misstankar i afseende på några anslag från
stadens sida. Konungen mottog honom mycket nådigt, men
ville hafva en bestämd förklaring, och det snart; i
annat fall nödgades han företaga en landstigning. »Då
blir jag tvungen att uppkasta en skans och gripa
saken an med mera eftertryck!» yttrade han.
Han uppdrog tillika åt sändebudet att framföra sin
helsning till Sigismund samt hans drottning och
prinsen. »Jag skulle gerna» – sade konungen – »hafva
velat bjuda drottningen att komma ut på flottan;
men att bjuda en så hög dam vill icke passa sig. Hon
skulle här i min omgifning icke få se annat än svarta
sjömansansigten. Men prins Uladislaus är välkommen,
han kan som krigare besöka en annan krigare, och då
kunde vi hafva ett samspråk, som kunde lända till
allmänt gagn. – Jag kan nu icke lämpligen affärda
mina gesandter till polske konungen» – tillade Gustaf
Adolf – »helst han skulle betrakta dem med oblida
ögon; men I skolen vara min gesandt utan kreditiv
och öfverbringa min helsning till Danzigs råd.»
Mittendorf begaf sig med detta besked tillbaka till
staden, men kom ofördröjligen åter med svar från
rådet, drottningen och prinsen. Rådet hade ingen
kunskap om konungens afsigter, man ansåg det icke
sannolikt, att han med en så ringa styrka skulle
företaga ett anfall på Sverige. Danzig skulle intet
underlåta för att medverka till ett godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
