Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde räddas, helst som slottshöfdingen afbröt
all gemenskap med densamma. Det gick ungefär som
med Elbing. I mörkningen skickade Gustaf Adolf,
under det skott på skott dundrade från slottet,
ett trumpetare till staden och begärde veta, om
borgarena ville underkasta sig honom eller sätta sig
till motvärn. De fingo rådrum till morgonen. Då
utkommo från staden trenne ombud med borgmästaren i
spetsen och begärde, att staden måtte skonas samt
att mman skulle få rådgöra med landtständerna och
med konung Sigismund. Gustaf Adolf befann sig redan
i förstaden. Han lemnade icke en fjerdedels timmes
anstånd; öfverlemnades icke stadsnycklarne genast till
honom, så hade hans soldater befallning att antända
och plundra förstaden, och samna öde kunde staden
sedan vänta sig. Borgerskapet fick då sjelft bära
ansvaret för den olycka, som det genom sitt motstånd
dragit öfver sig och de sina.
Det fans ingen utväg. Staden dagtingade, och
knappt satte sig de svenske krigarne i rörelse
mot slottet och började klättra öfver murarne, så
dagtingade äfven det och föll med ett rikt byte i
svenskarnes händer. Här vid Marienburg inträffade
ock de utskickade från Königsberg och hertigdömet
Preussen. De förra medförde sin stads obetingade
antagande af neutraliteten; de senare samtyckte ock
till densamma, så vida den godkändes af kurfursten. I
sammanhang dermed gaf konungen »tullen åter lös»
vid Pillau.
Fyra dagar derefter eller den 12 Juli måste
Dirschau gifva sig, hvarpå de svenska vapnen med
samma framgång utbredde sig öfver hela denna del
af polska Preussen eller Pomerellen, såsom landet
vester om Weichsel kallades. Här lät konungen slå en
brygga öfver Weichseln, hvarefter han intog Mewe,
Stargard och Putzig samt Zarnowitz kloster längst
i nordvest invid pomerska gränsen – »så att vi»,
skref konungen till Jakob De la Gardie den 26 Juli,
»förutom så många sköna landsträckor, hafva här
mer än 16 eller 17 städer i landet». Han hoppades
vinna ännu flera, så vida påräknade förstärkningar
från Sverige ankommo.
Det var ock en oerhörd framgång Gustaf Adolf
haft. Med skäl kunde sedermera hans biktfader
Johannes Botvidi säga, att han intog städer »med sådan
hastighet, som om han ridit genom landet». Orsakerna
få till en del sökas i det försvarslösa skick,
hvaruti alla fästningsverk befunno sig, samt i
den sorglöshet, som visade sig hos det preussiska
ridderskapet, då icke en häst sadlades hvarken för
Elbing, Marienburg eller Dirschau, der man dock
hoppats, att det preussiska ridderskapet skulle
hafva rört på sig – dels ock deruti, att invånarne
till en stor del voro evangeliskt sinnade och
redan därför voro Gustaf Adolf bevågne, men voro
det ännu mer till följd af det religionsförtryck,
som Sigismund låtit dem vederfaras. Något förräderi
hos de preussiska städerna får man icke tänka på.
Äfven om man icke får för högt uppskatta »den ärliga
tyska troheten», om hvilken Marienburgs borgerskap
ordar i sin försvarsskrift för stadens uppgifvande, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
