Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhörde fältmarskalken Herman Wrangel, och sedan
såret blifvit undersökt, visade det sig, att faran
icke var så stor, som man i första ögonblicket
fruktade. Kulan hade nemligen stannat i magen utan
att göra någon väsentlig skada. Redan samma dag
skref konungen till sin svåger för att förekomma
alla otidiga rykten om hvad som timat. »Och efter
i sådana occassioner något varmt tillgår, blefvo vi
ock med ett skott sargade i buken. Dock böra vi tacka
Gud, att det oss till lif eller helsa intet skadade,
utan förhoppas efter få dagar kunna dirigera verket
efter vår sedvana.... Nu måste vi låta afföra folket,
som ej lidit synnerlig förlust. Grefven af Thurn
blef sargad och kapten Axel Duvall fången.... Efter
oss intet tviflar, att detta skall spridas kring och
förstoras, derför hafve vi velat eder hela sakens
förlopp förständiga, på det I icke sjelf blifven
perplexe, och, der något annat utsprides om vår
person, I då veten, huru allt är tillgånget.»
De närmast följande dagarne tillbragte konungen på
det nämnda godset, utvecklande en otrolig verksamhet,
att döma af de många skrifvelser, rörande de mest
olikartade ämnen, som derifrån utgingo. Såret läktes
emellertid snart, men kulan satt ännu flera veckor
derefter qvar i kroppen.
Så fort konungen tillfrisknat och åter kunde sitta
till häst, lemnade han Berwald – det var någon af de
sista dagarne i Maj – och tågade fram till Dirschau,
der han slog läger. Koniecpolski med polska hären
hade under tiden ryckt framåt och stod nu på en
mils afstånd från Dirschau. En polsk gosse, som
besökt det svenska lägret, kom till den polske
fältherren och helsade från en förnäm svensk herre,
att han önskade ett sammanträffande med Koniecpolski,
samt framvisade ett guldmynt såsom bevis för
trovärdigheten af sitt budskap. Koneicpolski
tog för gifvet, att det var Gustaf Adolf sjelf,
som önskade träffa honom antingen i envig eller i
öppet fältslag, och han skref till Herman Wrangel,
»att han var beredd till hvilket som helst; hans kula
förfelade aldrig sitt mål, och gälde det drabbning, så
förtröstade han på Gud och sin rättvisa sak». Wrangel
svarade, att det var han sjelf, som sändt gossen,
samt tillrättavisade den öfverspände polacken för hans
förmodan, att en stor konung kunde nedlåta sig till
envig med en främmande konungs undersåte. Kunde saken
på sådant sätt afgöras, saknades icke män af samma
samhällsställning som Koniecpolski, hvilka skulle
tillkämpa sig segern i en strid med honom. »Men» - så
slöt fältmarskalken sin skrifvelse – »när vi bestämt
oss för att våga ett slag, så begagna vi icke gossar
till härolder!»
Emellertid var det verkligen Gustaf Adolfs afsigt att
våga en strid med Koniecpolski, då han med ens erhöll
underrättelse, att en annan polsk fältherre, Potocki,
belägrade Braunsberg, som lopp den största fara att
falla i fiendens händer. Konungen bröt genast upp med
största delen af sitt rytteri och några fotregementen
samt begaf sig i iltåg till den hotade staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
