Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att med detsamma tåga så skyndsamt, som med
rytteriet. Så snart derför underrättelse kom, att
Thurn befann sig gent emot fienden vid Morungen,
ilade Gustaf Adolf utan uppehåll genom en dag
och en natt till ort och ställe. Han kom fram,
innan det ännu var ljust, och anföll, hvarvid den
preussiske rytteriöfversten Kalkstein råkade in i
Hans Wrangels trupp och, troende att det var hans
eget folk, uppmanade ryttarne att kämpa modigt,
men blef genast fången. Någon strid blef icke af,
ty kurfurstens folk begärde nu genast att dagtinga,
och då det uppmanades att gå i svensk tjenst, antogs
anbudet med »uppräckta händer». Alla officerarne
fingo återvända jemte några kompanier af hvartdera
vapnet, men 1,200 man till fot behöll konungen i
sin tjenst. Af dem bildades sedan det efter färgen
på sina fanor så kallade gula regementet.
Georg-Wilhelm befann sig i Königsberg och tänkte
på ingenting mindre än ett krig med sin svåger,
den svenske konungen, då med ens underrättelsen
kom om olyckan vid Morungen och meddetsamma
ett sändebud anmäldes från Gustaf Adolf. Det var
dennes »geheimeskrifvare» Satler, och han medförde
skrifvelser från sin herre så väl till Königsberg som
till kurfursten. Denne satt i sitt gemak, då Satler
aflemnade sina bref, och han tillsades att vänta i
salen, medan kurfursten tog kännedom om brefvens
innehåll. En brandenburgsk adelsman Knesebeck, som
stod på konungens sida, kom efter en stund ut och bad
Satler vänta till följande dagen, emedan kurfursten
icke kunde i så vigtiga saker afgifva svar genast.
Satler aflägsnade sig nu, och »geheimerådet»,
som för tillfället utgjordes af Schwarzenberg,
v. Dohna och ännu en till, sammankallades
genast. De kommo, och kurfursten framvisade sin
kunglige svågers skrifvelse. Konungen framhöll sin
svågers fiendtligheter, hvilka han skulle hafva
strängt beifrat, om de hade utgått från en annan
än en beslägtad furste, beklagade sig öfver hans
rådgifvare, som ville bereda både konungens och
hans egen undergång, samt förklarade, att han ville
befästa de platser i hertigdömet, som för honom voro
nödvändiga. – Detta gick väl nu an, men i konungens
bref låg tillika en afskrift af det här ofvan nämnda,
som kurfursten skickat till Sigismund, men som
fallit i Gustaf Adolfs händer, och konungen gjorde
med skäl sin svåger förebråelser för hans dubbelhet
samt frågade, huru dessa bittra yttranden kunde stå
tillsammans med dem, hvilka kurfursten samtidigt
och med egen hand tillskrifvit konungen. Det var en
förödmjukelse, men som kurfursten måste smälta.
En allmän bestörtning och förvirring bemäktigade
sig så väl kurfursten som medlemmarne af det hemliga
rådet. Öfverläggningen fortsattes till klockan 6 på
aftonen, hvarpå v. Dohna stängde sig inne och var
hela natten sysselsatt att fatta på papperet hvad som
blifvit yttradt under öfverläggningen. Förvirringen
steg till sin höjd under de följande dagarna, då ett
rykte spred sig, att den svenske konungen närmade sig
stadsportarna. Dagliga öfverläggningar höllos, äfven i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
