Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tredje fälttåget i Preussen (år 1628).
Detta årets fälttåg är icke så rikt som det förra på
märkeliga händelser, Konungen ämnade sig först till
Lifland, der polackarne infallit. Jakob De la Gardie
förde der befälet, men väckte genom sin långsamhet
konungens missnöje. »I veten sjelf» – skref han den 21
April 1628 till Axel Oxenstierna – »att grefve Jakob
är i sina beslut och handlingar något trög, så ock
mycket blöt i sitt kommando och har de mesta saker
uträttat genom Gustaf Horn. Vi hafva derför uppdragit
krigsväsendet åt Gustaf Horn och befalt grefve Jakob
residera Riga såsom gubernator öfver staden och
landet». Grefve Jakob var i allmänhet känd för sin
långsamhet, och finnarne kallade honom derför
Laiska Jako eller »late Jakob». Ett ordspråk, som
ända till våra dagar bibehållit sig der i landet,
betecknar hans tröghet: »Sommaren far bort, vintern
far bort, men late Jakob far icke bort». En seger,
som Gustaf Horn vann öfver Gonsefsky vid Wolmar,
ändrade emellertid konungens beslut, så att han gick
öfver till Pillau, dit han ankom den 15 Maj 1628.
Han fann krigshären, både rytteriet och
fotfolk, i godt stånd och alla garnisoner väl
försedda. Helsotillståndet var äfven godt. Endast
i Pillau hade farsoten börjat gripa omkring sig.
För öfrigt »hafver Gud sjukdomen från oss afvändt
och inpå fienden» – skrefs den 13 Mars till Adler
Salvius. Konungen dröjde några dagar i Pillau,
men begaf sig sedan till Danziger-Haupt, der
han afbidade Axel Oxenstierna, som ankom den 22
eller 23 Maj. Konungen uttalade sitt välbehag öfver
rikskanslerens åtgöranden under hans frånvaro och med
anordningarna för krigsfolket, hvarpå man öfverlade
om årets fälttåg. Gustaf Adolf hade tänkt rycka
inåt Lithauen, men detta afstyrkte rikskansleren,
»ty der kommer hans majestät afsides i verlden»,
och vore för långt från Sverige, om någon fiende det
anfölle. Och under den allmänna politiska ställningen
i Europa vid den tiden – hvarom vi längre fram få
tala – var det egentligen den tyske kejsaren man
här tänkte på. Rikskansleren tillstyrkte derför
att föra kriget i Preussen, hvarifrån konungen utan
svårighet kunde med så mycket folk som behöfdes gå
öfver till Kalmar antingen på örlogsskeppen eller på
köpmansfartyg, hvilka senare alltid vore att tillgå
i Pillau.
Det blef också beslutadt att med största eftertryck
fortsätta kriget i Preussen, hvarvid konungen
stod fast, ehuru han i detta ögonblick tänkte på
att sjelf med en betydlig krigsstyrka uppträda i
Pomern. Detta blef väl icke af, men då konungen
under pingstdagarne vistades i Marienburg, ankommo
dit sändebud från staden Stralsund, hvilka begärde
undsättning mot kejsaren, och konungen ditsände 600
man under Rossladin och Duvall. Sedermera ditsändes
Lesslie äfvensom Nils Brahe med sitt regemente.
Öfver hufvud taget är det blott trenne saker, som
under detta krig draga uppmärksamheten till sig,
nemligen Danzig, intagandet af Neuenburg och
Strassburg, samt, hvad fienden beträffar, ett nytt
sätt att föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
