Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ströfvade framåt 13 mil nära Warschau, men fann öfver allt
tomma boningar. Och ingenstädes vågade polackarne
inlåta sig i en öppen strid, så vida de icke voro
allt för öfverlägsna och i öfrigt säkra om framgång,
såsom då Koniecpolski anföll Baudissin vid Osterrode,
då det hufvudsakligen var ett väl doldt bakhåll som
afgjorde striden.
Adler Salvii skrifvelser denna höst till rikskansleren
äro synnerligt upplysande i detta afseende. »Hela
Culmska området» – heter det i en – »var tomt på
allt det lefvande var. I Masovien funno vårt parti
elfva mil öfver Strassburg så godt som ingen menniska
hemma. Litet boskap bragte de i lägret, men intet
bröd. Vi hafve lidit stor nöd på detta tåg, så att
öfver hans maj:ts taffel är bara vatten drucket och
några tusen man hafva icke smakat bröd sedan vid
Ossa.»
»Fienden strider nu nova arte (med en ny konst)»
– heter det på ett annat ställe – »drifver folk och
fä undan, flyr bataljer som elden och törs nu intet
mer nalkas oss.» – »Alltså» – heter det vidare –
Ȋr sjelfva hypothesis illius consilii (uppgiften
i detta råd), att en stor krigshär skulle föda sig
sjelf, för denna gången af polacken eluderad. Ty
han hafver drifvit allt det lefvande är undan oss,
och ehuru han undviker alldeles batalj, så följer
han oss likväl sjelf i hack och häl efter, kringrider
och besviker oss allting, att ock sjelfva hästfodret
hafver fallit oss knapt.»
»Om denna armén» – säger han ytterligare – »är
kongl. maj:t icke litet perplex. Officerare, som hafva
tjent i trettio år, veta aldrig sådant tillstånd i
vår armé varit hafva. Svårigheterna äro större än man
kan skrifva. Afgången är öfver 5,000 man allaredo,
sedan vi drogo från Ossa, och löpa ännu våre svenske
dagligen bort. De främmande äro så ovillige, att man
vet intet annat än myteri att befara, och medlen äro
så släta, att vi intet kunna göra dem villiga. Här
är i landet allt elände, att vi kunna inga goda
qvarter hafva, fyra hus på ett regemente, vägarna
så slemma, att vi komma icke med stycken öfver en
half mil om dagen. Fienden hänger efter och skär oss
all tillförseln af, så att denna stora hären är oss
mäkta besvärlig, och kongl. maj:t icke vet med manér
att retirera sig hädan, förr än han kan litet göras
villig.»
Detta skrefs under återtåget från
Strassburg. Ledsamheter af annat slag sällade sig
till dessa. De sjuke skulle på marketentarvagnar
föras till Elbing, men man träffade sedan utefter
vägarne dessa sjuke dels döde, dels döende. Man
misstänkte naturligtvis marketentarne, och
konungen anbefalte den strängaste undersökning af
förhållandet. De som gjort sig skyldige till detta
missdåd, skulle afrättas, om de ock voro sextio till
antalet och utan afseende på, om de voro karlar eller
qvinnor. Rikskansleren skulle »vid konungens högsta
onåd» efterkomma denna hans befallning.
Öfverblickande fälttåget i sin helhet och dess
frukter med afseende på sjelfva krigförandet, skrifver
Axel Oxenstierna hem till rådet: »De förra åren hafva
polackarne inbillat sig vara mästare i fält och lemnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
