- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
133

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen - Kriget i Preussen 1629

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oss den äran att veta bättre umgås med fästningarna. I
detta kriget hafver Gud täckts ock förtaga fienden den
inbillningen, att han icke heller i fält hafver tordts
möta eller sig med vår här förlikna, så att kongl.
maj:t hafver gjort, hvad honom täcktes: tågat åter
och fram inom fiendens (som sig allt höll inom sina
fördelar) åsyn, låtit partier onäpsta gå och ströfva
in i Masuren och på några få mil när Warschau, hvarest
ingen fiende i halftannat hundrade år sedd är. Och
hade kongl. maj:t allt väl kunnat göra sin vilja, hvar
icke fel på bröd och salt, der allt stod i flykten,
hade infallit; så ock vintern för dörren, och kongl.
maj:t förorsakad sig åter till sjökanten att retirera
och folket i vinterqvarter att förlägga.»

En smärtsam underrättelse kom mot slutet af året
Gustaf Adolf till hända. En af hans ypperste
befälhafvare, som han högt värderade, grefve Frans
Bernhard von Thurn, dog i Strassburg af fläckfeber. Vi
hafve i de föregående striderna städse sett honom
användas vid de vigtigaste befälen, och han motsvarade
vid alla tillfällen konungens höga tankar om
honom. Hans fader, gamle grefve Henrik Mathias von
Thurn, var närvarande i Strassburg vid dödstillfället,
drog försorg om stadens försvar och förde sedan
midt igenom de polska friskarorna, som vimlade på
alla vägar, sonens lik lyckligen till Elbing, der
det bisattes i en af stadens kyrkor. Konungen skref
till den sörjande fadern och beklagade, att en för
tidig död hade bortryckt från honom hans tappre son,
som tillika var hans ålderdoms enda tröst.

Kriget i Preussen 1629.



Axel Oxenstierna fick äfven nu, när konungen
reste hem, öfverstyrelsen i Preussen sig
uppdragen. Underhandlingar om fred företogos, men
slogo såsom vanligt fel, och rikskansleren beslöt att
undsätta Strassburg med både lifsförnödenheter och
krigsförråd. Till den ändan samlades mot slutet af
Januari 1629 vid Osterrode 8,000 man, öfver hvilka
Herman Wrangel tog befälet. Bland officerare under
honom finna vi Rhengrefven, som anförde förtrafven,
Axel Lillie, Wittenberg, Teuffel, Ehrenreuter,
Zacharias Pauli, Ramsay m. fl. – alla redan bekanta
namn eller sådana som i det följande gjorde sig mer
eller mindre utmärkta.

Den 30 Januari bröt Wrangel upp med trossvagnarna i
midten. Vägen togs i sydvestlig riktning, och Wrangel sökte
komma genom trakter med rikare tillgång på lifsförnödenheter,
och der han mindre behöfde befara en öfverrumpling af
kringströfvande fiender. Derför undvek han den kortare vägen
utefter Drewenzfloden. Första dagen fick allt väl och man
framkom om qvällen till en by i närheten av Löbau, der
en stark fiendtlig afdelning stod. Wrangel afstod från sitt beslut
att storma byn i anseende till folkets trötthet och den
sena timmen, hvarjemte byn icke utan stor svårighet kunde
nalkas på en stor, isbetäckt gångstig. Polackerne förhöllo
sig stilla, men kosacker,


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free