Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Preussen 1629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som fallit i svenskarnes händer, berättade, att
fienden samlade sig i Neumark för att hindra tåget
till Strassburg. Wrangel gick emellertid på sidan om
Neumark söderut till Lautenburg.
Hans Wrangel och Pauli, som skickades förut, funno
staden öfvergifven, och när den öfriga hären hann
anlända, beslöts att stanna öfver natten. Men på andra
sidan staden ett stycke mot sydvest låg vid Prinzel-floden
ett pass, som kunde blifva farligt, om fienden
fick tid att der befästa sig. Derför bröt man upp åt
detta håll den 1 Februari. Innan den långa raden af
vagnar, som förde trossen och undsättningsförråden,
hunnit komma fullt i ordning, var klockan 10. En
finsk ryttare stack dervid Lautenburg i brand, men
blef genast gripen och hängd. När man kom en mil nära
passet, gick vägen genom en småskog och var spärrad
af förhuggningar. Dessa hindrade dock icke synnerligt
framtågandet, utan fram emot aftonen kom hären fram
till passet, som låg två mil från Lautenburg.
Den lilla Prinzel-elfven var djup och strid och
omgifven af träsk, som på många ställen icke
tillfrysa, emedan de äro fulla af källsprång. Nu låg
floden icke tillfrusen på en timmes väg, och var
den någonstädes isbelagd, så var isen så tunn, att
inga fältstycken kunde föras öfver. Men tvänne bryggor
förde öfver floden på ömse sidor om en skogbevuxen, af
elfven omfluten ö. Fienden, som gått öfver till andra
stranden, hade uppbränt den ena af dessa bryggor,
men uppstält krigsfolk vid den andra, äfvensom på en
i närheten af denna belägen kulle, der man såg några
hus och ett staket. På andra sidan bron låg ett brant
berg och till venster derom en tjock skog.
Det var således förenadt med svårigheter att här gå
öfver. Axel Lillie med finnarne slog väl under natten
en ny bro öfver floden i den afbrändas ställe, men
Wrangel ville emellertid, om möjligt, finna ett bättre
öfvergångsställe och lät derför bittida påföljande
morgon undersöka floden uppåt, ty längre nedåt voro
idel kärr. Det lyckades dock icke att finna någon
annan öfvergång, utan denna måste ske öfver de båda
broarna, och detta beslut fattades, under det att
både officerare och manskap visade det lifligaste
begär att fäkta och försöka lyckan i en strid.
Fienden stod dels på berget, dels i byn Gurzno,
omkring 7,000 man stark. Koniecpolski var sjelf
frånvarande, och en Potocki förde i hans ställe
befälet. Hären var uppstäld på det svenska viset
med musketerare mellan rytteriafdelningarna, men
afståndet mellan de båda linierna var för ringa, så
att den eftersta linien lätt kunde råka i förvirring,
om husarerne i den första kastades tillbaka. I
allmänhet röjde sig i Potockis sätt att leda striden
brist på plan. Han stod stilla, medan de svenska
härafdelningarna ryckte öfver broarna och öppnade
elden. Befälhafvaren för artilleriet rådde honom att
genast angripa och slå afdelning efter afdelning, men
det ville han icke; han ville i det stället låta hela
svenska hären komma öfver och sedan angripa och med
ett slag krossa densamma, innan den kommit i ordning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
