Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget i Preussen 1629
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverensstämmelse, som finnes mellan denna och
polska rådets motvilja för kriget i allmänhet,
hvilket betraktades såsom en konung Sigismunds
enskilda angelägenhet. Det missnöje, som rådde hos
Arnim och hans folk, ville Gustaf Adolf begagna till
sin fördel. I ett bref till Axel Oxenstierna af den
2 Juni yttrar konungen: »Ännu äro de kejserske ej
med penningar utrustade och lära intet få, förr än
konungen[1] kommer. Ginge vi dem innan dess på lifvet,
så kanske de till en stor del ginge på vår sida.»
Den svenske konungen anlände till Pillau i slutet
af Maj och lägrade sig med krigshären framför
Marienburg. För att underlätta förbindelsen med
Dirschau, i händelse undsättning här skulle behöfvas,
slogs en brygga öfver Weichsel. Wrangel stod med det
öfriga krigsfolket längre söder ut mellan Marienwerder
och det österut derifrån belägna Riesenburg. En svår
pest, hvaraf hela regementen bortrycktes, rasade i
de svenska lägren och hindrade konungen att företaga
några betydande krigsrörelser, ehuru polackarne och
de kejserlige ännu icke hade förenat sig, utan stodo
i skilda läger.
Wrangel skickades åt Culmska landet för att kunskapa,
men anbefaldes den största försigtighet, att icke
fienden måtte afskära honom återtåget. Ingående
underrättelser från fienden, att bron vid Graudenz,
der Koniecpolski stod med polska hären, snart
skulle blifva färdig och att fienden ämnade besöka
fältmarskalken, gjorde, att Gustaf Adolf sjelf
skyndade till Wrangel vid Marienwerder. Arnim kom
också mycket riktigt antågande, sedan han gått öfver
den nämnda bron i afsigt att genom ett nattligt
öfverfall öfverrumpla Wrangel, men han vände om på
halfannan mils afstånd från svenska lägret, så snart
han fick underrättelse om, att Gustaf Adolf sjelf
anländt med förstärkning. Detta skedde den 11 Juni.
Gustaf Adolf ämnade bibehålla sin ställning, så länge
icke genom de fiendtliga härarnes förening någon
större fara hotade. Men han måste kort derefter ändra
åsigt och anträda återtåget.
Den 15 Juni förenade sig de polska och kejserliga
härarna, och redan dagen derpå började de sitt tåg
mot svenskarne vid Marienwerder. De stannade på
halfannan mils afstånd vid pass 18,000 man starka,
12,000 till fot och 6,000 till häst. Deras afsigt var
att intaga passen mellan Marienwerder och Marienburg
för att afskära återtåget för svenskarne.
Den 17 Juni bröt konungen upp från
Marienwerder. Fotfolket skickades förut till
Marienburg, trossen tog genast vägen öfver Stuhm, och
konungen sjelf betäckte detsamma med rytteriet. Han
red utmed floden Liebe, som flyter i nordlig riktning
längs utmed Weichseln och infaller i denna strax vid
dess delning. Om fienden visste man intet annat,
än att han gick på sidan i nordlig riktning åt
Riesenburg. Så kom man fram mot byn Honigsfeldt,
och konungen trodde sig redan vara »in salvo (utom
all fara)» och lät större delen af sitt folk i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
