- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Fjerde bandet. Gustaf II Adolf /
148

(1885-1886) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Landets inre utveckling. Om Elfsborgs lösen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmögnare, öfver hvilkas motvillighet man hör
uppbördsmännen klaga. Adeln drog sig undan,
grefskapens och andra förläningars fogdar ville icke
medverka, afskedadt krigsbefäl höll inne sin andel i
Elfsborgs lösen såsom afbetalning på innestående
sold. Vestergötland vägrade alldeles att utgöra
denna skatt för sjette året, och i Småland märktes
upproriska rörelser. En mängd rester innestodo från
alla åren. Mer än annorstädes var detta fallet med
Östergötland, något som föll konungen sällsamt före,
och han befalte sina uppbördsmän att der utkräfva
skatten utan försyn för något stånd samt att, om
några af adeln dermed gjorde uppskof, genast sätta
deras gods i qvarstad.

Oaktadt alla ansträngningar var det dock omöjligt
att få upp hvad som behöfdes. Man måste taga
sin tillflykt till lån. Sådana upptogos i Holland,
Hamburg och Lübeck, äfvensom hos förmögnare svenskar,
och på det sättet blef man i rättan tid färdig, så
att man på vanlig tid kunde i Elfsborg aflemna den
sista fjerdedelen. Derpå återstäldes utan invändning
detta fäste till Sverige och emottogs på Gustaf Adolfs
vägnar af Herman Wrangel.

Den ytterliga tunga, som Elfsborgs lösen åstadkom
för Sveriges innebyggare, underhöll och ökade det
gamla hatet till denna vår granne. När sedermera ett
tiotal af år efter Gustaf Adolfs död Sverige åter fick
krig med Danmark, förebråddes danskarne denna deras
penningegirighet, och det talades om, att man ville
draga dit och anställa räkenskap för de många tunnor
guld, som genom Elfsborgs lösen afpressats Sverige.
Detta yttrande förekommer i en handskrift från år
1643, som har till öfverskrift: »Ett snack och samtal
mellan en svensk och dansk, hvilket är thet svenske
manifests förelöpare, af en förnäm statsperson stäldt
och i ljuset gifvet.»

Vid det slutliga mötet mellan båda rikenas
fullmäktige i Ulfsbäck den 30 Januari föreslogs från
Sveriges sida ett förbund mellan Sverige och Danmark
mot katolikerna, men det afböjdes af danskarne. Dock
skulle det goda förtroendet grannrikena emellan
sorgfälligt bibehållas. Till ytterligare bekräftelse
på grannsämjan, besökte Gustaf Adolf konung Christian
i Halmstad i slutet af Februari och blef med
kunglig ståt emottagen. På gränsen till Halland
mötte danska riksråd och en half mil utom Halmstad
kom konung Christian sjelf ridande i spetsen för
sitt råd och sin adel samt tvänne fanor ryttare,
alla på det präktigaste utstyrda. Gustaf Adolf, som
sjelf satt till häst, omgafs af tolf drabanter af
adel, klädde i svart sammet, hvilka gingo till
fots på ömse sidor. Under full fältmusik helsade
konungarne på hvarandra och följdes åt till staden,
der ett högtidigt intåg skedde under kanonernas
dån, fyrverkeri och musik. I trenne dagar fortforo
lustbarheterna, omvexlande med gästabud och dans,
hvari båda konungarne deltogo. Efter utdelande af
skänker å ömse sidor – Gustaf Adolf fick trenne
hästar med fullständig utrustning – lemnade Gustaf
Adolf Halmstad, och ledsagades till gränsen af tvänne
danska riksråd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free