Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf och adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde med knapp nöd rädda sig till skogen. Men
plogbillen förde de med sig till Joachims gård.
Hästen, som bonden plöjt med, tog gårdskrifvaren
och red till Borgo. Men icke nog härmed. Alla brunnar
och källor på bondens hemman stängdes, så att haft
icke kunde vattna sin boskap, och en ny lada, som
var uppförd på ängen, refs ned och fördes bort,
hvarjemte Berndes fogde lät upptaga en trädgård
midt på bondens bästa åker. Allt skedde på fru Annas
befallning, efter hvad som af hennes folk bekändes
på tinget.
Fru Anna sjelf aktade föga både ransakning och
dom. Sedan hon mottagit befallning att sända
sin tjenare till tinget, skref hon till sin
gårdsskrifvare, »att han intet skulle akta
ransakningstinget, utan med all flit bygga
sätesgården, efter som begynnt var, på bondens
egor och tomt». Tillika sände hon en tjenare till
gården, som skulle skjuta bonden ihjel och sedan
rymma öfver till Ryssland. Strax efter sedan tinget
var öfverståndet, bevistade fru Anna gudstjensten en
söndag i Borgo kyrka, och när hon efter gudstjenstens
slut skulle stiga i sin båt för att fara hem, steg
herr Knut Classon Uggla fram till henne och sporde
henne till, »hvarför hon icke ville sända sin tjenare
till rätta». Fru Anna svarade då helt spotskt, »att
det vore intet af nöden, ty hennes tjenare hade ingen
orätt gjort, och hvad det beträffade, att hon låtit
uppbygga sätesgård på bondens egor, så hade hon rätt
dertill, ty gården och tomten hörde henne och ingen
annan till». Frågan och svaret gjordes i vittnens
närvaro, men den stolta frun steg i båten och for
hem.
Samma bonde hade, när konungens bref kom, att
hvem som ville skulle hafva lof att rusta för sin
gård och njuta denna fri, satt ut en varaktig häst
med allt tillbehör, men Joachim Berndes tog hästen
och lät dertill på nästa ting sakfälla bonden till
40 dalers böter; emedan hans bror farit öfver till
Sverige att klaga för kungen, och när bonden enligt
konungens bref begynte så sin åker, dref herr Joachim
honom bort från hemmanet och tog ifrån honom all
rågsäden. Tillika lades ryttare i gården, den ena
gången 10, den andra gången ända till 80 hästar med
180 man, hvilka förtärde allt hvad bonden hade.
Det intygades vid ransakningen på Borgo ting i
April 1616, dels genom flera vittnen, dels genom
egen bekännelse af dem, som utfört herr Joachims
befallning, att han frikallade nittiosex bönder
från alla gärder, ehuru blott fjorton lågo inom
frihetsmilen; att fru Anna skickat fyra karlar,
äorn så när slagit länsmannens dräng till döds,
emedan hon misstänkte honom vilja fordra skjuts af
hennes frälsebönder, och att hon, då ståthållaren
tillskref henne härom, svarat, »att hon icke vore
ståthållaren någon lydnad skyldig»; vidare att herr
Joachim sjelf låtit slå samme länsman och svarat, då
han tillskrefs derom, »att länsmannen fått för litet
stryk». Saken sköts under konungen, »alldenstund»
– heter det – »Joachim Berndes icke var sjelf
tillstädes». Om något vidare följde, vet man icke,
men kort derefter blef Joachim Berndes upphöjd tili
kammarråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
